Flygplatsen

Nu sitter jag på planet. Är ganska trött och gråtfärdig måste jag erkänna, är ju inte mer än människa. Arlanda var fullt med folk och kön till incheckningen var jättelång så vi ställde oss i den, jag mamma och pappa. Trodde vi skulle stå där i all evighet när mamma plötsligt säger: Oj nu får vi ju inte följa med längre. Och så börjar hon gråta och jag gråter. Vi gråter verkligen krokodiltårar eftersom det blir ett så plötsligt och kort hej då, snabba kramar och så bara gå ifrån eftersom kön måste röra på sig. Skitjobbigt. Gick och bölade fram till gaten. Nu sitter jag på planet, granne med mammor och små bebisar... skrikande bebisar... nu börjar verkligen äventyret. Kl 10.25 ska jag enligt utsatt tid landa i Kataloniens huvudstad. Längtar tills jag kommer fram till lägenheten och får slänga mig på sängen. Har nog sovit typ 4 timmar i natt.
Krokodiltårarna kommet nog hålla i sig ett tag till men det löser sig. Jag träffar ju familjen om 1 månad igen.

Glömde förresten berätta att vi fick se Mustasch ståendes bland allt folk på flygplatsen. Vi gick förbi dem några gånger utan att se att det var dem, såg mest ut som ett gäng rockiga killar men sen ser jag Ralf Gyllenhammar, bandets sångare och han kan man ju inte undgå att känna igen. Lite ballt sådär, dock skulle dem inte till Barcelona.

Har förresten jättetråkigt på planet just nu, norwegian har ju gratis wifi på planet så det är bra men jag kommer inte in på facebook och så glömde jag usb:et som jag fyllt med film i lilla resväskan som ligger i facket ovanför sätena och det är inte läge att börja bråka fram varken väskan eller usb:et då sätesgrannarna är i full färd att mata skrikande bebis och underhålla den så att den inte skriker.
Jag har film på datorn, men så klart ingen jag vill se. Men ser att jag har en gammal El Classico match (Real Madrid vs Barcelona), kanske ska kolla på den? ;)

Just nu: Stiftelsen - Vart jag än går

Imorgon är det dags

Imorgon smäller det, då börjar det nya livet. Äntligen fri från boendeassistents livet. Efter sista arbetspasset tänkte jag "hoppas det här blir sista gånget i mitt liv som jag torkar någons arsle". Jag håller tummarna på att det stämmer.
Har packat resväskorna sprängfyllda, det är sjukt svårt att packa för typ 1 veckas semester, så det blev inte lättare att packa för 3 mån och 2 veckor.
Är så klart pirrig och nervös inför detta stora äventyr, ogillar dessutom att flyga flygplan själv och att ens vistas på en flygplats själv. Men har jag klarat att flyga 12 timmar själv när jag skulle till Japan + att ha irrat runt på Pekings enorma flygplats på egen hand och dessutom hittat till rätt gate så ska jag nog klara det här också.
Nej, nu är det dags att sova, imorgon är det som sagt dags. 04.20 lämnar vi Vattholma med mitt pick och pack. Hoppas jag inte har glömt något nu, det skulle svida.