Och så var det det där med sömnen

Suck... Det blir bara svårare och svårare att sova, jag kan vara skittrött och med ett huvud som dunkar men ändå så kan jag inte komma till ro. Så fort jag har lagt mig till rätta så måste jag bara kolla det och det.. och det... 
Som nu, nu är klockan alldeles för sen för mig (00:50) som vill gå upp strax efter kl8 imorgon. Alltid denna omöjlighet med att kunna somna en söndagkväll. Blääää. Det är som att bråkas och brottas med sig själv.
Önskar ibland att jag kunde somna på två sekunder.

Advanced nivå och fotbollsbiljetter

Hur mår ni? Själv har jag vad det verkar lyckats bli frisk, ja förutom rinnig näsa så, men det hör ju liksom till såhär i slutet av november. Det är nästan som en trend den här tiden på året.
Sen sista nivåtestet i skolan, vilket var den 15/11, fick jag flytta upp ytterligare än nivå vilket jag inte hade trott. Jag har en så himla bra lärare :) hon ger mig chans på chans att utvecklas. Det känns bra.
Så om jag klarar nästa nivåtest som är nu på torsdag så kommer jag helt plötsligt tillhöra eliten, jag kommer hamna på "Advanced level", vilket kommer vara ganska avancerat. Först tänkte jag, äsch för mig är det nog att vara nivån jag är på nu, eftersom jag inte har långt kvar här känns det som att jag vill varva ner. Men så fick Holly mig att tänka om, hon hade sin sista skolvecka den här veckan som varit och hon lyckades hamna på "advanced level" och sa hur coolt det var att ha det skrivit på sitt certifikat (diplom). Detta fick mig att fundera om och tänka jag vill också att det ska stå "advanced level" på mitt certifikat. Det ser ju bättre ut än "intermedio" vilket är en mycket generell nivå. Så nu kör vi!
Tur att det finns en chans för mig att ändå hamna på advanced nivå min allra sista vecka eftersom jag har ett sista nivåtest kvar om tre veckor, om jag alltså inte skulle klara av nästa veckans test.

En trevlig nyhet för dagen är att jag ÄNTLIGEN och då menar jag verkligen ÄNTLIGEN, jävla slit alltså, har jag fått tag på fotbollsbiljetterna till min släkt och mig själv inför lördagens match. Chansade och begav mig till Maremagnum, ett shoppingcentrum vid havet/hamnen som har öppet på söndagar. Där finns en "official barcelona store" och de SÅLDE biljetterna till vår match. Ingen förutom jag själv kan förstå min lättnad, mitt lyckorus. Kvinnan i kassan var så trevlig och hjälpsam och jag fixade biljetterna helt på spanska, för det ska man ju kunna när man nästan är "advanced" ;)
Så nu ligger de tryggt hos mig och väntar på att bli använda. Xavi Hernandez i Cruz om du inte spelar på lördag....!

Vad händer då i veckan?  Jag ska motionera en himla nu när jag äntligen kan igen. Sen ska jag vara duktig och plugga.... Invänta min släkt/familj som kommer på fredag. Leta upp deras hotell innan dess, hittade inte det idag hahaha! Kan ju vara bra att hitta det. Äta lunch med Michelle och förhoppningsvis shoppa lite. Det var länge sen jag tog mig en shoppingrunda nu... en vecka sen faktiskt :P

Kram på er alla fina

"Last rat standing"

Igår var det äntligen dags att gå på bio och se riktig action på storbildsskärm! Som jag hade längtat. Det blev en biograf några metrostationer bort från mig. Ni ska veta förresten att det inte är lätt att hitta en bio som visar filmer i dess originalspråk här! Spanjorerna gillar att ha sina filmer dubbade... vad det nu ska vara bra för vet jag inte.
Hur som helst, sittandes i en gigantisk biosalong som luktade lite unket och med en bioskärm som fick en att verkligen spärra upp ögonen var det äntligen min tur att Craigan i den senaste bondfilmen, Skyfall.
Filmen innehöll en blåögd (och till en viss del halvnaken) Bond, en psykiskt instabil skurk blandat med explosioner och action. Det var också en film om att förstå sin identitet och att inse när man har blivit förd bakom ljuset.
Det jag personligen gillar med Skyfall är att det fanns ett nytänk med den, det fanns ett djup och dessutom fanns det ett intro som mer fick det att kännas som ett slut än en introduktion, vilket kanske var lite ut av filmskaparens tanke eftersom Bond "dör" redan 10 minuter in i filmen. (Det där var ingen spoiler!) På grund av denna "död" får man följa en något svagare Bond än vad vi är vana att se honom som, på hans (något korta) kamp tillbaka mot sitt gamla jag.
Filmen är bra från början till slut och det var ingen del jag kan minnas som gjorde mig uttråkad eller besviken. Den som gjorde detta möjligt var den spanske skådespelaren Javier Bardem som var fantastisk i rollen som den något vrickad skurken "Silva". Han har en mycket intressant koppling till Bonds entourage. Jag ska inte lägga ned mer tid på Silva men han var min favoritkaraktär.

Jag vet inte, men medan eller kanske var det efter jag sett filmen som jag har reflekterat över den och med detta börjat dra jämförelser mellan denna och den senaste Batman filmen. De båda "hjältarna" som tidigare varit så starka nu förlorat sina krafter och måste möta en mycket kraftfullare fiende som för en gång skull verkar kunna förgöra "hjälten". Dock kändes det som det fanns lite mer hopp för Bond än för Batman. Men kul att jämföra sådär tycker jag filmnörd som jag är.

Så slutligen, gå och se Skyfall eller skäms! Jag ska se den en gång till för sån är ju jag :)
Glöm inte heller att lyssna på låten till filmen, men ni behöver inte lyssna på texten enligt mig så säger den inte mycket klokt men melodin är trevlig bara den.

un abrazo

växer och växer

Nej inte en bebis utan styrkan. Min styrka att kunna säga ifrån, att gå min egen väg, att skita i om jag blir accepterad eller inte. Att få vara den jag vill vara, att inte behöva bry mig om hur andra ser på mig och att inte lyssna på när folk försöker ändra på en. Min styrka att säga "nej tack det är bra" när någon tycker jag är konstig som inte dricker mer alkohol än ett glas när vi är på krogen. Att skita i att jag är en marsmänniska för de när jag inte vill bli lika rund om fötterna som de vill.
Jag älskar den här känslan av styrka och ännu mer att känna hur den växer och växer och ännu mer att jag inte blir förvånad över mig själv över hur jag förändras. Det är helt fantastiskt!
Så jag säger som Grynet: Ta ingen skit! och tillägger: gå din egen väg, inte värt att skita i sitt liv bara för att du är rädd för hur folk ska reagera! Du är du och de är de.

Break

Jag har bestämt mig för att ta en liten paus i studerandet. Det är så mycket runt omkring och så mycket ny grammatik att det inte får plats i mitt huvud längre. Jag kommer inte ihåg verb och dess former från tidigare lektioner. Jag kommer heller inte ihåg vissa ord eller hur man bygger upp en mening. Och när jag pratar i klassen blir det ord för ord och mitt huvud är helt tomt. Jag behöver ett litet break för att kunna utvecklas igen och för att kunna fascineras av språket igen, just nu går det inte. Så några dagars ledighet behövs för att få nya tag, jag orkar inte vara skolaktiv i 5 veckor till för då kommer jag som sagt inte kunna lära mig mer, då är detta min gräns. Och jag vill ju lära mig så mycket mer ^,^  så så får det bli. Vill ju kunna prata någorlunda normalt när jag kommer tillbaka till Sverige! Det är 16 veckor slit värt.

Nästan 11 veckor

Snart har det gått 11 veckor sen jag lämnade lilla Vattholma för stora Barcelona. Mycket har hänt, vissa saker som aldrig borde ha hänt men jag har vuxit och jag slåss för min sak på riktigt denna gång vilket känns otroligt!
Jag längtar efter er alla där hemma och att bara få umgås med människor som vet vem man är och hur man fungerar. Bara sitta på ett fik och babbla i flera timmar i lugn och ro.
Jag har haft mitt livs sämsta sömn de tre senaste veckorna. Det är ständigt oljud på min gata men det är också något charmigt med det.
Längtan för julen är så stark iår så att det nästan blir obegripligt, jag höll tom ett 5 minuters tal om julen på dagens lektion. Jag har redan köpt en del julklappar, jag älskar att leta julklappar och jag drar gärna ut på själva letandet.

De flesta eleverna på skolan åker hem till sina respektive länder i slutet av den här månaden och efter det är det bara 3 veckor kvar här för mig!! Kan ni förstå?! Jag har då överlevt detta 16 veckors äventyr på egen hand. Det ska bli så skönt att komma hem till jul :) slå in alla julklappar osv. Hihi~

Innan jag åker hem ska jag hinna se både James Bond och Breaking Dawn 2 på bio.

Un abrazo (Kram på er)

When was beauty ever a crime?

Om man är vacker får man mer ofta än sällan lida för det. Ett ansikte som strålar av skönhet drar alltid till sig problem. Man får handskas med smutset man inte vill ha. Men ingen kan rå för att man fick ärva det utseende man bär, ändå ska man straffas. Det blir fel, man får en slags snevriden uppmärksamhet, den där som man alltid får men som man aldrig vill ha. Det finns inga prinsar bara fula giriga grodor, paddor, ormar som tror de är "lady-killers". Och när snälla, fina inte följer efter som en svans då börjar katt och råttaleken. Då blir man rådjuret som jagas, som ska has, som ska fångas till varje pris bara för att se om man kan. Men jägaren får se ut precis hur som helst. Denne har sällan någon bländande skönhet, ställer heller inga krav på sig själv. Men råkar det där vackra finnas så faller det förr eller senare när innehållet lyser igenom.