When was beauty ever a crime?

Om man är vacker får man mer ofta än sällan lida för det. Ett ansikte som strålar av skönhet drar alltid till sig problem. Man får handskas med smutset man inte vill ha. Men ingen kan rå för att man fick ärva det utseende man bär, ändå ska man straffas. Det blir fel, man får en slags snevriden uppmärksamhet, den där som man alltid får men som man aldrig vill ha. Det finns inga prinsar bara fula giriga grodor, paddor, ormar som tror de är "lady-killers". Och när snälla, fina inte följer efter som en svans då börjar katt och råttaleken. Då blir man rådjuret som jagas, som ska has, som ska fångas till varje pris bara för att se om man kan. Men jägaren får se ut precis hur som helst. Denne har sällan någon bländande skönhet, ställer heller inga krav på sig själv. Men råkar det där vackra finnas så faller det förr eller senare när innehållet lyser igenom.