Så, någon som känner längtan efter jul komma krypandes? Jag har känt av den hela veckan. Det kliar i hela kroppen på mig att få ge mig ut på julklappsjakt. Det finns inget finare än julen tycker jag.
Hur som helst, eftersom det inte är jul ännu så ska jag inte prata mer om det (ännu).
Idag är dagen då flyttlasset till den nya lägenheten går. Jag har bott i min nuvarande lägenhet i 8 veckor, vilket betyder att halva tiden här i Barcelona har passerat. För lyfta upp stämningen lite känns det därför perfekt att göra en flytt. Igår kändes det dock lite tråkigt att tänka att jag ska flytta eftersom jag för första gången sen jag kom hit till den här lägenheten upptäckte att jag visst kunde koppla in min dator i tv:n och titta på film på det viset! Snopet. Så jag och Elin ockuperade varsin soffa med kudde och täcke och tittade på film. Skitmysigt! Önskar jag hade vetat detta tidigare, men men nu är det som det är.
Jag har redan packat mesta delen av mina väskor, det gjorde jag faktiskt i fredags haha så ivrig var jag. Alla kläder fick faktiskt lyckligtvis plats i mina största väska.
Nästa vecka hade jag planerat att ha som min tighta budget vecka, men jag tror inte det går. Jag känner nämligen som sagt hur det kryper i mig att köpa julklappar och när jag ser något som jag vill köpa till någon kan jag inte bara lämna det och återkomma en annan dag. Då kan ju varan vara borta!
Så ni ska nog se att det blir ytterligare ett besök på Diagonal Mar vilken dag som helst.
Dags att äta upp frukosten, slänga mig i duschen och packa ordning det sista så jag slipper tänka mer på det!
Hasta Luego
söndag 28 oktober 2012
onsdag 24 oktober 2012
Nu har det gått sådär lång tid igen (i Sunes ton "nu har du blivit sådär lång igen").
Så vad har hänt sen sist? Jag har blivit positivare för att:
- Jag har hamnat i en klass med tre svenskar och en tysk, som alla är helt underbara.
- Jag ska flytta till en ny lägenhet för att jag inte trivs i min nuvarande, jag är nästan alltid ensam = deppig.
- Jag har börjat shoppa julklappar - bara för att det är så hiiiimla kul :D Jag älskar det!
- Jag har nu ätit tapas på en och samma restaurang fem gånger sen jag lämnade Sverige. = den rekommenderas!
I lördags var jag till Diagonal Mar för att få shoppa inne på PRIMARK. Detta shoppingcenter har tre våningar, är mycket fräscht och innehåller alla klädaffärer du kan hitta vid Las Ramblas/centrum. Värt att besöka! Du tar metron med gula linjen mot La Pau och hoppar av vid station El Marese | Forum, sen hittar du lätt till köpcentrumet.
Annars har jag befunnit mig i skolan. Var hem till Michelle i måndags. Hon bor i en egen lägenhet som hon hyr tillsammans med sina döttrar som går på en tennisskola här i Barcelona. Den lägenheten var som ett palats jämfört med min. Vi övade talet tillsammans och hade roligt.
I tisdags gick jag och Holly åt tapaslunch på Txapela (detta blev mitt 5 besök). Det var lika gott som vanligt och nu tog jag inte bara de tapasrätterna jag alltid tar.
I onsdags, jag menar idag (såklart), blev det åter igen lunch på restaurang med Michelle och Holly. Äntligen fick vi bord på det italienska stället några älgkliv från min lägenhet. I love this place!! Jag önskar att det fanns ett sånt hemma. Maten är bra, jag menar, lasagnen, eftersom det är det enda jag smakat två ggr i rad. Efterrätterna skulle man kunna döda för och servicen är underbar och de kan engelska! Atmosfären är också fantastisk och priset är bra för en lunch där valfri dryck, huvudrätt, efterrätt och kaffe/te kostar 10€. Muy bueno!
Efter det rusade jag iväg till Diagonal Mar (shoppingcentret) för att handla lite julklappar och tomtenissar. Ville komma dit så fort som möjligt för att slippa stångas med folk så jag stressade som en dåre för att vara där i god tid. Men när jag kom strax efter 16 tiden så var det kolugnt. Blev nästan fascinerad och kunde i lugn och ro gå och titta.
Imorgon efter skolan ska jag och min klass ha en liten "workshop" där vi går igenom vad vi gjort på lektionerna den här veckan.
På fredag kommer jag vara helt slut.
På lördag kanske jag och Holly tar oss till Diagonal Mar (igen haha). Och på söndag är det flyttdagen. Önska mig lycka till :)
Hasta Luego!
- Jag har hamnat i en klass med tre svenskar och en tysk, som alla är helt underbara.
- Jag ska flytta till en ny lägenhet för att jag inte trivs i min nuvarande, jag är nästan alltid ensam = deppig.
- Jag har börjat shoppa julklappar - bara för att det är så hiiiimla kul :D Jag älskar det!
- Jag har nu ätit tapas på en och samma restaurang fem gånger sen jag lämnade Sverige. = den rekommenderas!
I lördags var jag till Diagonal Mar för att få shoppa inne på PRIMARK. Detta shoppingcenter har tre våningar, är mycket fräscht och innehåller alla klädaffärer du kan hitta vid Las Ramblas/centrum. Värt att besöka! Du tar metron med gula linjen mot La Pau och hoppar av vid station El Marese | Forum, sen hittar du lätt till köpcentrumet.
Annars har jag befunnit mig i skolan. Var hem till Michelle i måndags. Hon bor i en egen lägenhet som hon hyr tillsammans med sina döttrar som går på en tennisskola här i Barcelona. Den lägenheten var som ett palats jämfört med min. Vi övade talet tillsammans och hade roligt.
I tisdags gick jag och Holly åt tapaslunch på Txapela (detta blev mitt 5 besök). Det var lika gott som vanligt och nu tog jag inte bara de tapasrätterna jag alltid tar.
 |
| Gubbar till mor och mormor. |
Efter det rusade jag iväg till Diagonal Mar (shoppingcentret) för att handla lite julklappar och tomtenissar. Ville komma dit så fort som möjligt för att slippa stångas med folk så jag stressade som en dåre för att vara där i god tid. Men när jag kom strax efter 16 tiden så var det kolugnt. Blev nästan fascinerad och kunde i lugn och ro gå och titta.
Imorgon efter skolan ska jag och min klass ha en liten "workshop" där vi går igenom vad vi gjort på lektionerna den här veckan.
På fredag kommer jag vara helt slut.
På lördag kanske jag och Holly tar oss till Diagonal Mar (igen haha). Och på söndag är det flyttdagen. Önska mig lycka till :)
Hasta Luego!
fredag 19 oktober 2012
Det ordnar sig bre
När Michelle, Anna och Anton från min klass fick reda på att jag inte skulle vara med de i samma klass på måndag blev de irriterade och tyckte att det var fel. Jag hade ju bara varit en poäng ifrån att bli godkänd (får flashbacks från gymnasiet när jag var en poäng från godkänt på det nationella matteprovet och läraren ville gå mig underkänd i ämnen och min huvudlärare Gunnar, gick i taket och satte ner foten och sa "STOPP!").
Jag pratade med lärare, eller hon pratade och jag bölade som en femåring, sådär som när man inte kan få luft ni vet, när man kippar efter andan samtidigt som man tänker, fan sluta grina! Men det går inte. Det är inte som på film, när man gråter lite lätt och samtidigt skrattar sött och så är det över. Jag bölade när Anton sa "vi ses på måndag då" för att jag sa "nej det gör vi inte" och alla tre undrade "varför?". Jag bölade inne i skolan och jag bölade inför läraren som såg ut att få en chock över mitt tillstånd. Men hon var ursnäll min lärare, och jag förstår henne att jag inte var kapabel att flytta upp ett steg. Det är inte fel på min skrivande, på min grammatik. Nästa vecka skulle jag skjuta det åt sidan, sa hon, och tänka på mitt tal.
Michelle har bjudit över mig till henne under en lunch där talövning ingår. Vi ska sitta och bara prata spanska med varandra. Hon har sin sista vecka på skolan nästa vecka men vi är kvar i staden året ut eftersom hennes barn går i skolan här. Så vi kan träffas och öva närsomhelst. Det är en jättehärlig känsla att ha så underbara människor här. Och 19-årige Anton från Stockholm som klappar mig på axeln och säger "det ordnar sig bre". Ja det gör väl det.
Nästa vecka kommer jag tydligen hamna i en klass med massa svenskar. Och tillsammans med de ska jag repetera samma bok igen, med samma grammatik. Men jag tror det kan vara bra för mig. Jag har nio veckor kvar här nu och detta ska vara sista gången som jag inte klarar av ett test, detta ska vara sista gången som jag får repetera en och samma nivå. Det räcker nu, nu ska jag hitta motivationen att visa de att jag kan!
Och jag ska bli POSITIVARE! Jag vill inte minnas hela den här upplevelsen som något negativt.
Vad passar då bättre? Lite (fönster)shopping och sen en jogging/powerwalktur vid havet?
Det blir min kväll.
måndag 15 oktober 2012
Här kommer alla känslorna på en och samma gång...
Den senaste veckan har jag haft problem med min nya klass. Jag kan ärligt säga att den har gjort mig riktigt deprimerad. Jag bävade för att gå till skolan på morgnarna, ville inte kliva in i klassrummet kl.9.30 men jag tvingade mig till det. Under den här veckan var jag dessutom sjuk och var ganska frånvarande under lektionerna.
Allt det här blandat med att min familj just åkt hem och att jag inte fått hamna i samma klass som mina klasskamrater från veckan innan. Jag kände mig som svarta fåret som alltid måste skuffas undan.
I en vecka har jag haft en lärare som skrattat åt ens misstag och hånat en inför klassen när man inte förstår. Sittandes där med en osynlig dumstrut på huvudet tänkte jag att det här tänker jag inte tillåta. I mitt undermedvetna känner jag hur det sakta stänger ute det spanska språket för nu blir det plötsligt relaterat till något negativt. I lägenheten pratar vi nästintill bara engelska för att den nya tjejen från Belgien inte kan spanska ännu och för att det helt enkelt är lättast. Jag visste att jag skulle ha tagit chansen och pratat medan Thea fortfarande varit kvar.
Det är väldigt jobbigt att vara så fåordig att jag börjar tänka att "det är ingen idé", och "försök inte ens", "ge upp". För jag vill det motsatta. Jag vill ju kunna föra en konversation nu för det är på den kunskapsnivån jag är på nu! Dessvärre gäller det inte muntligt utan mer skriftligt...
Hur ska jag kunna lära mig prata om hjärnan inte ens vill försöka längre? Vart ska jag börja? Hur ska jag börja?
Jag skulle vilja ha en vecka ledigt där jag kan få gå igenom allt jag lärt mig hittills och förstå innebörden av det.
Usch, så mycket tråkigheter!! Men det är inte kul att känna sig dum när man egentligen inte är det!
Jag vet att jag har allting där inne i huvudet någonstans, det vill bara inte komma ut när jag ska prata!
Allt det här blandat med att min familj just åkt hem och att jag inte fått hamna i samma klass som mina klasskamrater från veckan innan. Jag kände mig som svarta fåret som alltid måste skuffas undan.
I en vecka har jag haft en lärare som skrattat åt ens misstag och hånat en inför klassen när man inte förstår. Sittandes där med en osynlig dumstrut på huvudet tänkte jag att det här tänker jag inte tillåta. I mitt undermedvetna känner jag hur det sakta stänger ute det spanska språket för nu blir det plötsligt relaterat till något negativt. I lägenheten pratar vi nästintill bara engelska för att den nya tjejen från Belgien inte kan spanska ännu och för att det helt enkelt är lättast. Jag visste att jag skulle ha tagit chansen och pratat medan Thea fortfarande varit kvar.
Det är väldigt jobbigt att vara så fåordig att jag börjar tänka att "det är ingen idé", och "försök inte ens", "ge upp". För jag vill det motsatta. Jag vill ju kunna föra en konversation nu för det är på den kunskapsnivån jag är på nu! Dessvärre gäller det inte muntligt utan mer skriftligt...
Hur ska jag kunna lära mig prata om hjärnan inte ens vill försöka längre? Vart ska jag börja? Hur ska jag börja?
Jag skulle vilja ha en vecka ledigt där jag kan få gå igenom allt jag lärt mig hittills och förstå innebörden av det.
Usch, så mycket tråkigheter!! Men det är inte kul att känna sig dum när man egentligen inte är det!
Jag vet att jag har allting där inne i huvudet någonstans, det vill bara inte komma ut när jag ska prata!
söndag 14 oktober 2012
La visita de mi familia
För lite mer än en vecka sedan landade min familj på flygplatsen i Barcelona 10.25 fredagen den 5/10. Jag hade längtat länge på att det där datumet skulle komma. Kvällen innan gjorde jag ordning smörgåsar som vi kunde äta när vi åkte från flygplatsen till hotellet. Jag var förresten löjligt stolt över de där smörgåsarna.
Jag hämtade upp familjen på flygplatsen, tog taxi till hotellet.... jag har inga ord för taxichaufförerna här i BCN... Det har inget med hur fort eller hur sakta de kör... det är bara det att de inte verkar veta vart de ska (de lurar en). Det hände på min första dag här när jag skulle åka den lilla biten från Plaza Catalunya till min lägenhet och chauffören inte förstod sig på adressen och antog att jag skulle göra det. Men den resan/chauffören går inte att jämföra med den vi gjorde från flygplatsen den 5/10... Chauffören lurade oss totalt, körde oss till helt fel hotell en lång bit från där vi egentligen skulle ha hamnat. Detta trots att vi ett flertal gånger upprepade namnet på vårt hotell. Vi blev manade att kliva ur taxin en bit från fel hotell, han körde oss inte ens fram till hotellet (!) och vi (pappa) fick betala dyrt för att ha hamnat helt åt helvete. Jag blev så förbannad att den här mannen förstörde hela förmiddagen för oss.
Det hela löste sig hur som helst. Vi vad om hjälp på hotellet vi hamnat vid som berättade att vi kunde ta tunnelbanan till hotellet.
Väl framme vid det rätta hotellet, som låg en liten bit från innecity kunde vi inte tro våra ögon hur FINT hotellet och framförallt RUMMET var! Det var stort, högt i tak, fint badrum och det fanns Barcatv som vi tittade på när helst vi var på rummet. Stackars min mor.
På den anlända dagen orkade vi mest inspektera hotellet: rummet, poolen på taket och gymmet. På ena sidan av hotellet kunde man se ut över hela staden, tex. La Sagrada Familia, Mont Juïc mm.
Vi åt kvällsmat på Kentucky Fried Chicken (som förstörde magen för oss alla dagen därpå) och fikade på ett litet fik bredvid en Burlesque klubb.
På lördagen jagade vi kläder vid Las Ramblas, vilket gjorde födelsedagsbarnet mycket nöjd, men som dessvärre tråkade ut den manliga delen av familjen. Det blev mycket irrande i solen och vi visste inte riktigt vad vi ville.
På kvällen tog jag och pappa tunnelbanan till Camp Nou, mest för att jag ville se om det hölls några häftiga förberedelser inför El Clasicot på söndagen. Vi blev lite småkära i området Les Corts, där Camp Nou ligger. Vi blev tråkigt nog besvikna på att det inte fanns NÅGOT som indikerade på att det skulle vara ett El Clasico dagen därpå.
Vi stannade inte så länge för vi hade bestämt att äta på stadens bästa tapas restaurang TXAPELA, så fort tillbaka till hotellet där två personer hade slocknat på sängarna. Bara att svida om och sen ta metron in till stadskärnan. Inne på restaurangen fick vi stå i kö i väntan på ett bord. Restaurangen är mäkta populär och har man ätit där en gång så förstår man varför.
Vi hamnade ute i den ljumma luften med god mat och gott sällskap :) Sen skämmer mamma ut oss när hon ser Mauro Scoco gå förbi och bara MÅSTE skrika hans namn högt så att vi andra avlider eftersom han hör och vänder sig om....
Till söndagen fick vi reda på att det skulle vara en transportstrejk i staden vilket innebar ingen buss/tåg/tunnelbanetrafik. Jag sov därför över på hotellet, fick sova över en natt, lör-sön, men det blev även sön-mån. Skittråkigt med strejk på mammas födelsedag. Fanns inte mycket att göra så vi bestämde oss för att sola och bada på stranden eftersom vädret var exemplariskt. Det tog nästan en timme att komma fram till stranden. Tanken var att vi skulle gå till Bogatell, stranden som invånarna badar vid, men så långt orkade vi inte gå så vi stannade vid Barceloneta. Jag gillar inte den stranden, för mycket turister, det är alltid så, turister gillar inte andra turister haha. Dock är detta inte det värsta med den här stranden, det är alla "pakis", de som springer och säljer dryck............ Det finns inga ord för dessa män! Jag förklarade för min familj hur det kunde gå till på turiststranden. Men det är svårt att förstå att "pakisarna" verkligen aldrig håller klaffen förrän man får uppleva det själv. Så pappa orkade bara ligga på stranden i två timmar innan han ville återvända. Förresten så badade jag och mamma i havet också! Och det var inte kallt!
Vi tog oss tillbaka till hotellet där vi slappade lite innan vi fixade vi till oss för mammas födelsedagsmiddag. Vi hade bestämt att vi skulle äta i hotellets restaurang. Detta krockade dessvärre med El Clasicot då hotellrestaurangen först öppnade för kvällen 19.30 - en kvart före avspark. Helt galet! Vi offrade dock första halvan av matchen. Man fyller ju bara jämt vart tionde år så!! Det är viktigt att fira!
Vi åt god salladsbuffé med kött och grönsaker dränkta i olja, vi skojade om att pappa borde visa kocken hur kött ska tillagas och att han kanske kunde få jobba i köket på heltid därefter.
Sen åt vi gelantinetårta som smakade skumbanan och när vi hade ätit upp den frågade servitören om vi ville kaffe... Men kaffe vill man ju ha till kakan?
Tjocka som valrossar gick vi tillbaka upp till rummet för att se slutet av matchen. Men vad händer? TV:n visar inte matchen?! Galna så att vi nästan sliter av oss håret rusar vi till hissarna, för från restaurangens fönster hade vi sett att barerna på andra sidan gatan har ställt ut tv-apparater som visar matchen. Åh det var något så fint med det där förresten.
Det slutade 2-2 och sen gick vi och la oss (vilket jag gärna skulle göra nu).
Nästa dag var packar- och hej då dagen. Planet skulle inte åka förrän kl. 20.05 så vi hade en hel del tid på oss att... titta lite mer i butiker!! Jag köpte mammas "fylla jämt" present som hon själv fick välja ut, med lite bestämmelser av mig. Sen visade jag de La Bouqeria (matmarknaden), vi drack fruktjuice och vilade ömma fötter och ryggar. Sen åt vi lunch på TXAPELA igen, fast nu behövde vi inte stå i kö. Några timmar senare följde jag med familjen till flygplatsen... och vem står inte i samma incheckningskö om inte Mauro Scoco...
Vi hade alla fall fyra trevliga dagar ihop. Nu saknar jag alla tre som tusan, men vet att jag får se dem om exakt 10 veckor igen! Tycker det ska bli så mysigt att komma hem precis innan julafton!
- Buenas noche!
Jag hämtade upp familjen på flygplatsen, tog taxi till hotellet.... jag har inga ord för taxichaufförerna här i BCN... Det har inget med hur fort eller hur sakta de kör... det är bara det att de inte verkar veta vart de ska (de lurar en). Det hände på min första dag här när jag skulle åka den lilla biten från Plaza Catalunya till min lägenhet och chauffören inte förstod sig på adressen och antog att jag skulle göra det. Men den resan/chauffören går inte att jämföra med den vi gjorde från flygplatsen den 5/10... Chauffören lurade oss totalt, körde oss till helt fel hotell en lång bit från där vi egentligen skulle ha hamnat. Detta trots att vi ett flertal gånger upprepade namnet på vårt hotell. Vi blev manade att kliva ur taxin en bit från fel hotell, han körde oss inte ens fram till hotellet (!) och vi (pappa) fick betala dyrt för att ha hamnat helt åt helvete. Jag blev så förbannad att den här mannen förstörde hela förmiddagen för oss.
Det hela löste sig hur som helst. Vi vad om hjälp på hotellet vi hamnat vid som berättade att vi kunde ta tunnelbanan till hotellet.
Väl framme vid det rätta hotellet, som låg en liten bit från innecity kunde vi inte tro våra ögon hur FINT hotellet och framförallt RUMMET var! Det var stort, högt i tak, fint badrum och det fanns Barcatv som vi tittade på när helst vi var på rummet. Stackars min mor.
På den anlända dagen orkade vi mest inspektera hotellet: rummet, poolen på taket och gymmet. På ena sidan av hotellet kunde man se ut över hela staden, tex. La Sagrada Familia, Mont Juïc mm. Vi åt kvällsmat på Kentucky Fried Chicken (som förstörde magen för oss alla dagen därpå) och fikade på ett litet fik bredvid en Burlesque klubb.
På lördagen jagade vi kläder vid Las Ramblas, vilket gjorde födelsedagsbarnet mycket nöjd, men som dessvärre tråkade ut den manliga delen av familjen. Det blev mycket irrande i solen och vi visste inte riktigt vad vi ville.
På kvällen tog jag och pappa tunnelbanan till Camp Nou, mest för att jag ville se om det hölls några häftiga förberedelser inför El Clasicot på söndagen. Vi blev lite småkära i området Les Corts, där Camp Nou ligger. Vi blev tråkigt nog besvikna på att det inte fanns NÅGOT som indikerade på att det skulle vara ett El Clasico dagen därpå.
Vi stannade inte så länge för vi hade bestämt att äta på stadens bästa tapas restaurang TXAPELA, så fort tillbaka till hotellet där två personer hade slocknat på sängarna. Bara att svida om och sen ta metron in till stadskärnan. Inne på restaurangen fick vi stå i kö i väntan på ett bord. Restaurangen är mäkta populär och har man ätit där en gång så förstår man varför.
Vi hamnade ute i den ljumma luften med god mat och gott sällskap :) Sen skämmer mamma ut oss när hon ser Mauro Scoco gå förbi och bara MÅSTE skrika hans namn högt så att vi andra avlider eftersom han hör och vänder sig om....
Till söndagen fick vi reda på att det skulle vara en transportstrejk i staden vilket innebar ingen buss/tåg/tunnelbanetrafik. Jag sov därför över på hotellet, fick sova över en natt, lör-sön, men det blev även sön-mån. Skittråkigt med strejk på mammas födelsedag. Fanns inte mycket att göra så vi bestämde oss för att sola och bada på stranden eftersom vädret var exemplariskt. Det tog nästan en timme att komma fram till stranden. Tanken var att vi skulle gå till Bogatell, stranden som invånarna badar vid, men så långt orkade vi inte gå så vi stannade vid Barceloneta. Jag gillar inte den stranden, för mycket turister, det är alltid så, turister gillar inte andra turister haha. Dock är detta inte det värsta med den här stranden, det är alla "pakis", de som springer och säljer dryck............ Det finns inga ord för dessa män! Jag förklarade för min familj hur det kunde gå till på turiststranden. Men det är svårt att förstå att "pakisarna" verkligen aldrig håller klaffen förrän man får uppleva det själv. Så pappa orkade bara ligga på stranden i två timmar innan han ville återvända. Förresten så badade jag och mamma i havet också! Och det var inte kallt!
Vi tog oss tillbaka till hotellet där vi slappade lite innan vi fixade vi till oss för mammas födelsedagsmiddag. Vi hade bestämt att vi skulle äta i hotellets restaurang. Detta krockade dessvärre med El Clasicot då hotellrestaurangen först öppnade för kvällen 19.30 - en kvart före avspark. Helt galet! Vi offrade dock första halvan av matchen. Man fyller ju bara jämt vart tionde år så!! Det är viktigt att fira!
Vi åt god salladsbuffé med kött och grönsaker dränkta i olja, vi skojade om att pappa borde visa kocken hur kött ska tillagas och att han kanske kunde få jobba i köket på heltid därefter.
Sen åt vi gelantinetårta som smakade skumbanan och när vi hade ätit upp den frågade servitören om vi ville kaffe... Men kaffe vill man ju ha till kakan?
Tjocka som valrossar gick vi tillbaka upp till rummet för att se slutet av matchen. Men vad händer? TV:n visar inte matchen?! Galna så att vi nästan sliter av oss håret rusar vi till hissarna, för från restaurangens fönster hade vi sett att barerna på andra sidan gatan har ställt ut tv-apparater som visar matchen. Åh det var något så fint med det där förresten.
Det slutade 2-2 och sen gick vi och la oss (vilket jag gärna skulle göra nu).
Nästa dag var packar- och hej då dagen. Planet skulle inte åka förrän kl. 20.05 så vi hade en hel del tid på oss att... titta lite mer i butiker!! Jag köpte mammas "fylla jämt" present som hon själv fick välja ut, med lite bestämmelser av mig. Sen visade jag de La Bouqeria (matmarknaden), vi drack fruktjuice och vilade ömma fötter och ryggar. Sen åt vi lunch på TXAPELA igen, fast nu behövde vi inte stå i kö. Några timmar senare följde jag med familjen till flygplatsen... och vem står inte i samma incheckningskö om inte Mauro Scoco...
Vi hade alla fall fyra trevliga dagar ihop. Nu saknar jag alla tre som tusan, men vet att jag får se dem om exakt 10 veckor igen! Tycker det ska bli så mysigt att komma hem precis innan julafton!
- Buenas noche!
2 veckor utan uppdatering
Sååå... vart ska jag börja efter 2 veckor utan uppdatering? Jag börjar med att spalta upp det viktigaste som hänt.
* Familjen har varit här och firar min mammas födelsedag :)
* Min lägenhetskompis under 1 månads tid har åkt hem :(
* Jag har flyttat upp en nivå i skolan :)
* Jag har hamnat i en usel klass utan några av mina klasskompisar från förra klassen och har fått en usel lärare :(
* En ny filur, Elinie (tror jag att det stavas), från Belgien har flyttat in i lägenheten :) och vi har så kul ihop!
* Jag har varit sjuk fram tills idag (söndag) :(
* Det har regnat jättemycket här den senaste veckan :(
* Jag har varit till shoppingcentret Maremagnum :) - men hittade ingenting :(
* Familjen har varit här och firar min mammas födelsedag :)
* Min lägenhetskompis under 1 månads tid har åkt hem :(
* Jag har flyttat upp en nivå i skolan :)
* Jag har hamnat i en usel klass utan några av mina klasskompisar från förra klassen och har fått en usel lärare :(
* En ny filur, Elinie (tror jag att det stavas), från Belgien har flyttat in i lägenheten :) och vi har så kul ihop!
* Jag har varit sjuk fram tills idag (söndag) :(
* Det har regnat jättemycket här den senaste veckan :(
* Jag har varit till shoppingcentret Maremagnum :) - men hittade ingenting :(
tisdag 2 oktober 2012
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)