14 december

Extraterrestre? (=utomjording)

Då var det fredag igen. Slappar på sängen, äter kakor, dricker te och tittar på Arga Snickaren.
Idag höll jag mitt tal inför klassen som jag tidigare under veckan inte fått särskilt mycket information kring. Delvis för att jag missade mån-tisdag i skolan denna vecka, men tycker ändå att läraren kunde ha givit mig fler detaljer. Så igår eftermiddag satte jag mig ner och skrev ett tal om Musikhjälpen. Jag hade liksom ingen aning om vad jag skulle skriva om, om det fanns några krav på särskilda teman osv.
 Jag kände att jag tyckte om det ämne jag hade valt att berätta om och det som var ännu roligare var att efter att jag hållit mitt tal fick jag mycket bra respons från läraren. Hon tyckte att jag hade valt det mest intressant ämne och att mitt tal var välstrukturerat och att jag verkade väl förberedd. Det där sista är ju inte riktigt sant.

Mer som har hänt i veckan. Jag har börjat motionera igen. Så otroligt skönt att kunna ut och bara vandra i en timme, längs med havet dessutom. Jag kommer nog att sakna den delen, den friheten och att inte behöva vara rädd för att gå i mörkret. Det finns ju folk exakt överallt och alla är så hurtiga här.

Resten av eftermiddagen och kvällen vet jag inte vad jag ska göra. Ut och powerwalka i alla fall. Ha slapparkväll efter det kanske?
Finns ju inte många människor kvar att umgås med, sjukt många som har åkt hem, så denna vecka blir ganska långsam tills Malin kommer och hälsar på!! Vi båda är oroliga att vi inte ska kunna komma hem på söndagen pga snöstorm och inställda flyg. Måste ju komma hem till jul!

Abrazos

Hemlängtan, vad är det?

Packat och klart? Inte riktigt va..

Nu är det mindre än två veckor kvar innan jag seglar hem med ett Norwegian flygplan och ja, jag har redan börjat packa :P haha. Men sån är jag.

Jag är en tiger <3

Köpte förresten en så fin och übermysig tröja från Pull&Bear idag som jag hade sett ut på deras hemsida.
Jag gillar att veta vad jag ska ha innan jag går in i butiken.


Abrazos,
Sara

Timmarna

Ville bara inflika med att om 347 timmar sitter jag på ett plan hem till Svea Rike fylld med sprudlande pirr inför allt julen har att erbjuda.  (obs, detta är skrivet kl 12:05 bloggen vill inte sammarbeta med den verkliga tidszonen).

Igår, lördag, shoppade jag loss som tusan till mig själv för hela 70€ haha ja jävlar :P
Tack Diagonal Mar, shoppingcentret jag kommer sakna.

Idag har jag ont i ena hälen efter allt butiksspringande, "gammal" arbetsskada som uppstod i somras :P
Hade sovmorgon också, helt sjukt hur länge jag kan sova här borta!! Gillas inte. Ska bli ändring på detta. Imorgon ska jag börja ta powerwalkspromenader och tillslut kunna börja jogga igen. Har ju varit sjuk fram och tillbaka de senaste veckorna och därför inte velat röra på mig. Men nu, nu mina vänner tänker jag kalla mig officiellt frisk. Tjohej!
Nu ska jag lyssna klart på PP3 podcast och lösa korsord och vara lite lill-gammal.

Ciao!

Här sitter jag lite fryssen och lyssnar på Lena Park's fantastiska version av Don McLean's "Vincent", den om Vincent Van Gogh.

Jag ber om ursäkt, nu har jag ju varit så där frånvarande igen som jag lovat att inte vara. Innan jag åkte hemifrån för 14 (!) veckor sedan var jag bestämde på hur duktig jag skulle vara på att blogga varje dag och hur mycket bilder jag skulle ta och visa upp. Men det är ju omöjligt! Det går inte att vara så aktiv. Jag menar, även här likt hemma, flyter flera dagar ihop till en enda röra och ibland händer liksom ingenting. Som den här veckan som nästan har passerat, ursäkta men vad hände där liksom! Nyss var det ju första advent!! Hur som helst, hela denna vecka har jag spenderat hemma i sängen för jag har legat sjuk och ensam och inte orkat förmå mig till att göra någonting. Min arma spanska, hur ska det gå för dig?
Och ja jag hade ju några filurer från mitten av Sverige som kom och hälsa på mig också. Det jag minns ut av det är att vi åkte tunnelbana och gick på fotboll och höll på att frysa ihjäl. Och så åt vi god mat och gick på julmarknad.
Julmarknaden här är ju helt fantastisk och jag passerar den varje dag till och från skolan. På torget där marknaden står spelas det musik och säljs tomtar, bajsande fc barcelona spelare, fula trästubbetomtar och julgranar. Mitt i all denna röra får jag ett lugn och en längtan efter hemmet. I min lägenhet finns liksom inte ett enda spår av att det är jul om två veckor. Inget pynt, ingen gran att hänga pynt i :( skittrist!
I helgen blir det sista julshoppingen, sen är jag färdig med alla mina julklappar :D störtskönt!
Sen tänker jag bara shoppa till mig själv, för jag har insett, vad har jag egentligen köpt till mig själv? Jo, ett par billiga skor, några linnen och ett par örhängen. Va fan! (Okej lite mer har jag väl införskaffat, men inte tillräckligt för att vara jag!)

Och så var det det där med sömnen

Suck... Det blir bara svårare och svårare att sova, jag kan vara skittrött och med ett huvud som dunkar men ändå så kan jag inte komma till ro. Så fort jag har lagt mig till rätta så måste jag bara kolla det och det.. och det... 
Som nu, nu är klockan alldeles för sen för mig (00:50) som vill gå upp strax efter kl8 imorgon. Alltid denna omöjlighet med att kunna somna en söndagkväll. Blääää. Det är som att bråkas och brottas med sig själv.
Önskar ibland att jag kunde somna på två sekunder.

Advanced nivå och fotbollsbiljetter

Hur mår ni? Själv har jag vad det verkar lyckats bli frisk, ja förutom rinnig näsa så, men det hör ju liksom till såhär i slutet av november. Det är nästan som en trend den här tiden på året.
Sen sista nivåtestet i skolan, vilket var den 15/11, fick jag flytta upp ytterligare än nivå vilket jag inte hade trott. Jag har en så himla bra lärare :) hon ger mig chans på chans att utvecklas. Det känns bra.
Så om jag klarar nästa nivåtest som är nu på torsdag så kommer jag helt plötsligt tillhöra eliten, jag kommer hamna på "Advanced level", vilket kommer vara ganska avancerat. Först tänkte jag, äsch för mig är det nog att vara nivån jag är på nu, eftersom jag inte har långt kvar här känns det som att jag vill varva ner. Men så fick Holly mig att tänka om, hon hade sin sista skolvecka den här veckan som varit och hon lyckades hamna på "advanced level" och sa hur coolt det var att ha det skrivit på sitt certifikat (diplom). Detta fick mig att fundera om och tänka jag vill också att det ska stå "advanced level" på mitt certifikat. Det ser ju bättre ut än "intermedio" vilket är en mycket generell nivå. Så nu kör vi!
Tur att det finns en chans för mig att ändå hamna på advanced nivå min allra sista vecka eftersom jag har ett sista nivåtest kvar om tre veckor, om jag alltså inte skulle klara av nästa veckans test.

En trevlig nyhet för dagen är att jag ÄNTLIGEN och då menar jag verkligen ÄNTLIGEN, jävla slit alltså, har jag fått tag på fotbollsbiljetterna till min släkt och mig själv inför lördagens match. Chansade och begav mig till Maremagnum, ett shoppingcentrum vid havet/hamnen som har öppet på söndagar. Där finns en "official barcelona store" och de SÅLDE biljetterna till vår match. Ingen förutom jag själv kan förstå min lättnad, mitt lyckorus. Kvinnan i kassan var så trevlig och hjälpsam och jag fixade biljetterna helt på spanska, för det ska man ju kunna när man nästan är "advanced" ;)
Så nu ligger de tryggt hos mig och väntar på att bli använda. Xavi Hernandez i Cruz om du inte spelar på lördag....!

Vad händer då i veckan?  Jag ska motionera en himla nu när jag äntligen kan igen. Sen ska jag vara duktig och plugga.... Invänta min släkt/familj som kommer på fredag. Leta upp deras hotell innan dess, hittade inte det idag hahaha! Kan ju vara bra att hitta det. Äta lunch med Michelle och förhoppningsvis shoppa lite. Det var länge sen jag tog mig en shoppingrunda nu... en vecka sen faktiskt :P

Kram på er alla fina

"Last rat standing"

Igår var det äntligen dags att gå på bio och se riktig action på storbildsskärm! Som jag hade längtat. Det blev en biograf några metrostationer bort från mig. Ni ska veta förresten att det inte är lätt att hitta en bio som visar filmer i dess originalspråk här! Spanjorerna gillar att ha sina filmer dubbade... vad det nu ska vara bra för vet jag inte.
Hur som helst, sittandes i en gigantisk biosalong som luktade lite unket och med en bioskärm som fick en att verkligen spärra upp ögonen var det äntligen min tur att Craigan i den senaste bondfilmen, Skyfall.
Filmen innehöll en blåögd (och till en viss del halvnaken) Bond, en psykiskt instabil skurk blandat med explosioner och action. Det var också en film om att förstå sin identitet och att inse när man har blivit förd bakom ljuset.
Det jag personligen gillar med Skyfall är att det fanns ett nytänk med den, det fanns ett djup och dessutom fanns det ett intro som mer fick det att kännas som ett slut än en introduktion, vilket kanske var lite ut av filmskaparens tanke eftersom Bond "dör" redan 10 minuter in i filmen. (Det där var ingen spoiler!) På grund av denna "död" får man följa en något svagare Bond än vad vi är vana att se honom som, på hans (något korta) kamp tillbaka mot sitt gamla jag.
Filmen är bra från början till slut och det var ingen del jag kan minnas som gjorde mig uttråkad eller besviken. Den som gjorde detta möjligt var den spanske skådespelaren Javier Bardem som var fantastisk i rollen som den något vrickad skurken "Silva". Han har en mycket intressant koppling till Bonds entourage. Jag ska inte lägga ned mer tid på Silva men han var min favoritkaraktär.

Jag vet inte, men medan eller kanske var det efter jag sett filmen som jag har reflekterat över den och med detta börjat dra jämförelser mellan denna och den senaste Batman filmen. De båda "hjältarna" som tidigare varit så starka nu förlorat sina krafter och måste möta en mycket kraftfullare fiende som för en gång skull verkar kunna förgöra "hjälten". Dock kändes det som det fanns lite mer hopp för Bond än för Batman. Men kul att jämföra sådär tycker jag filmnörd som jag är.

Så slutligen, gå och se Skyfall eller skäms! Jag ska se den en gång till för sån är ju jag :)
Glöm inte heller att lyssna på låten till filmen, men ni behöver inte lyssna på texten enligt mig så säger den inte mycket klokt men melodin är trevlig bara den.

un abrazo

växer och växer

Nej inte en bebis utan styrkan. Min styrka att kunna säga ifrån, att gå min egen väg, att skita i om jag blir accepterad eller inte. Att få vara den jag vill vara, att inte behöva bry mig om hur andra ser på mig och att inte lyssna på när folk försöker ändra på en. Min styrka att säga "nej tack det är bra" när någon tycker jag är konstig som inte dricker mer alkohol än ett glas när vi är på krogen. Att skita i att jag är en marsmänniska för de när jag inte vill bli lika rund om fötterna som de vill.
Jag älskar den här känslan av styrka och ännu mer att känna hur den växer och växer och ännu mer att jag inte blir förvånad över mig själv över hur jag förändras. Det är helt fantastiskt!
Så jag säger som Grynet: Ta ingen skit! och tillägger: gå din egen väg, inte värt att skita i sitt liv bara för att du är rädd för hur folk ska reagera! Du är du och de är de.

Break

Jag har bestämt mig för att ta en liten paus i studerandet. Det är så mycket runt omkring och så mycket ny grammatik att det inte får plats i mitt huvud längre. Jag kommer inte ihåg verb och dess former från tidigare lektioner. Jag kommer heller inte ihåg vissa ord eller hur man bygger upp en mening. Och när jag pratar i klassen blir det ord för ord och mitt huvud är helt tomt. Jag behöver ett litet break för att kunna utvecklas igen och för att kunna fascineras av språket igen, just nu går det inte. Så några dagars ledighet behövs för att få nya tag, jag orkar inte vara skolaktiv i 5 veckor till för då kommer jag som sagt inte kunna lära mig mer, då är detta min gräns. Och jag vill ju lära mig så mycket mer ^,^  så så får det bli. Vill ju kunna prata någorlunda normalt när jag kommer tillbaka till Sverige! Det är 16 veckor slit värt.

Nästan 11 veckor

Snart har det gått 11 veckor sen jag lämnade lilla Vattholma för stora Barcelona. Mycket har hänt, vissa saker som aldrig borde ha hänt men jag har vuxit och jag slåss för min sak på riktigt denna gång vilket känns otroligt!
Jag längtar efter er alla där hemma och att bara få umgås med människor som vet vem man är och hur man fungerar. Bara sitta på ett fik och babbla i flera timmar i lugn och ro.
Jag har haft mitt livs sämsta sömn de tre senaste veckorna. Det är ständigt oljud på min gata men det är också något charmigt med det.
Längtan för julen är så stark iår så att det nästan blir obegripligt, jag höll tom ett 5 minuters tal om julen på dagens lektion. Jag har redan köpt en del julklappar, jag älskar att leta julklappar och jag drar gärna ut på själva letandet.

De flesta eleverna på skolan åker hem till sina respektive länder i slutet av den här månaden och efter det är det bara 3 veckor kvar här för mig!! Kan ni förstå?! Jag har då överlevt detta 16 veckors äventyr på egen hand. Det ska bli så skönt att komma hem till jul :) slå in alla julklappar osv. Hihi~

Innan jag åker hem ska jag hinna se både James Bond och Breaking Dawn 2 på bio.

Un abrazo (Kram på er)

When was beauty ever a crime?

Om man är vacker får man mer ofta än sällan lida för det. Ett ansikte som strålar av skönhet drar alltid till sig problem. Man får handskas med smutset man inte vill ha. Men ingen kan rå för att man fick ärva det utseende man bär, ändå ska man straffas. Det blir fel, man får en slags snevriden uppmärksamhet, den där som man alltid får men som man aldrig vill ha. Det finns inga prinsar bara fula giriga grodor, paddor, ormar som tror de är "lady-killers". Och när snälla, fina inte följer efter som en svans då börjar katt och råttaleken. Då blir man rådjuret som jagas, som ska has, som ska fångas till varje pris bara för att se om man kan. Men jägaren får se ut precis hur som helst. Denne har sällan någon bländande skönhet, ställer heller inga krav på sig själv. Men råkar det där vackra finnas så faller det förr eller senare när innehållet lyser igenom.

It's the most wonderful time of the year

Så, någon som känner längtan efter jul komma krypandes? Jag har känt av den hela veckan. Det kliar i hela kroppen på mig att få ge mig ut på julklappsjakt. Det finns inget finare än julen tycker jag.
Hur som helst, eftersom det inte är jul ännu så ska jag inte prata mer om det (ännu).

Idag är dagen då flyttlasset till den nya lägenheten går. Jag har bott i min nuvarande lägenhet i 8 veckor, vilket betyder att halva tiden här i Barcelona har passerat. För lyfta upp stämningen lite känns det därför perfekt att göra en flytt. Igår kändes det dock lite tråkigt att tänka att jag ska flytta eftersom jag för första gången sen jag kom hit till den här lägenheten upptäckte att jag visst kunde koppla in min dator i tv:n och titta på film på det viset! Snopet. Så jag och Elin ockuperade varsin soffa med kudde och täcke och tittade på film. Skitmysigt! Önskar jag hade vetat detta tidigare, men men nu är det som det är.
Jag har redan packat mesta delen av mina väskor, det gjorde jag faktiskt i fredags haha så ivrig var jag. Alla kläder fick faktiskt lyckligtvis plats i mina största väska.

Nästa vecka hade jag planerat att ha som min tighta budget vecka, men jag tror inte det går. Jag känner nämligen som sagt hur det kryper i mig att köpa julklappar och när jag ser något som jag vill köpa till någon kan jag inte bara lämna det och återkomma en annan dag. Då kan ju varan vara borta!
Så ni ska nog se att det blir ytterligare ett besök på Diagonal Mar vilken dag som helst.

Dags att äta upp frukosten, slänga mig i duschen och packa ordning det sista så jag slipper tänka mer på det!
Hasta Luego

Nu har det gått sådär lång tid igen (i Sunes ton "nu har du blivit sådär lång igen").

Så vad har hänt sen sist? Jag har blivit positivare för att:
- Jag har hamnat i en klass med tre svenskar och en tysk, som alla är helt underbara.
- Jag ska flytta till en ny lägenhet för att jag inte trivs i min nuvarande, jag är nästan alltid ensam = deppig.
- Jag har börjat shoppa julklappar - bara för att det är så hiiiimla kul :D Jag älskar det!
- Jag har nu ätit tapas på en och samma restaurang fem gånger sen jag lämnade Sverige. = den rekommenderas!

I lördags var jag till Diagonal Mar för att få shoppa inne på PRIMARK. Detta shoppingcenter har tre våningar, är mycket fräscht och innehåller alla klädaffärer du kan hitta vid Las Ramblas/centrum. Värt att besöka! Du tar metron med gula linjen mot La Pau och hoppar av vid station El Marese | Forum, sen hittar du lätt till köpcentrumet.

Annars har jag befunnit mig i skolan. Var hem till Michelle i måndags. Hon bor i en egen lägenhet som hon hyr tillsammans med sina döttrar som går på en tennisskola här i Barcelona. Den lägenheten var som ett palats jämfört med min. Vi övade talet tillsammans och hade roligt.

I tisdags gick jag och Holly åt tapaslunch på Txapela (detta blev mitt 5 besök). Det var lika gott som vanligt och nu tog jag inte bara de tapasrätterna jag alltid tar.

Gubbar till mor och mormor.

I onsdags, jag menar idag (såklart), blev det åter igen lunch på restaurang med Michelle och Holly. Äntligen fick vi bord på det italienska stället några älgkliv från min lägenhet. I love this place!! Jag önskar att det fanns ett sånt hemma. Maten är bra, jag menar, lasagnen, eftersom det är det enda jag smakat två ggr i rad. Efterrätterna skulle man kunna döda för och servicen är underbar och de kan engelska! Atmosfären är också fantastisk och priset är bra för en lunch där valfri dryck, huvudrätt, efterrätt och kaffe/te kostar 10€. Muy bueno!
Efter det rusade jag iväg till Diagonal Mar (shoppingcentret) för att handla lite julklappar och tomtenissar. Ville komma dit så fort som möjligt för att slippa stångas med folk så jag stressade som en dåre för att vara där i god tid. Men när jag kom strax efter 16 tiden så var det kolugnt. Blev nästan fascinerad och kunde i lugn och ro gå och titta.


Imorgon efter skolan ska jag och min klass ha en liten "workshop" där vi går igenom vad vi gjort på lektionerna den här veckan.

På fredag kommer jag vara helt slut.
På lördag kanske jag och Holly tar oss till Diagonal Mar (igen haha). Och på söndag är det flyttdagen. Önska mig lycka till :)

Hasta Luego!

Det ordnar sig bre

Så nu har den sjunde veckan här snart tagit slut. Jag har fått tillbringa denna vecka med den bästa klassen, med de underbaraste människorna. Jag har blivit trygg med de, lärt mig deras namn och förstått vilka de är. Men jag blev igen det svarta fåret som inte får följa med på samma väg. Jag får stå kvar medan de sneglar på mig i backspegeln och undrar varför? De är omtänksamma och ser ledsna ut när de förstår att jag inte kan göra sällskap nästa vecka. Det är mitt tal, det är mina ord som igen ställer till det, bara för att de inte vill ut, för att de stannar kvar inombords.
När Michelle, Anna och Anton från min klass fick reda på att jag inte skulle vara med de i samma klass på måndag blev de irriterade och tyckte att det var fel. Jag hade ju bara varit en poäng ifrån att bli godkänd (får flashbacks från gymnasiet när jag var en poäng från godkänt på det nationella matteprovet och läraren ville gå mig underkänd i ämnen och min huvudlärare Gunnar, gick i taket och satte ner foten och sa "STOPP!").
Jag pratade med lärare, eller hon pratade och jag bölade som en femåring, sådär som när man inte kan få luft ni vet, när man kippar efter andan samtidigt som man tänker, fan sluta grina! Men det går inte. Det är inte som på film, när man gråter lite lätt och samtidigt skrattar sött och så är det över. Jag bölade när Anton sa "vi ses på måndag då" för att jag sa "nej det gör vi inte" och alla tre undrade "varför?". Jag bölade inne i skolan och jag bölade inför läraren som såg ut att få en chock över mitt tillstånd. Men hon var ursnäll min lärare, och jag förstår henne att jag inte var kapabel att flytta upp ett steg. Det är inte fel på min skrivande, på min grammatik. Nästa vecka skulle jag skjuta det åt sidan, sa hon, och tänka på mitt tal.

Michelle har bjudit över mig till henne under en lunch där talövning ingår. Vi ska sitta och bara prata spanska med varandra. Hon har sin sista vecka på skolan nästa vecka men vi är kvar i staden året ut eftersom hennes barn går i skolan här. Så vi kan träffas och öva närsomhelst. Det är en jättehärlig känsla att ha så underbara människor här. Och 19-årige Anton från Stockholm som klappar mig på axeln och säger "det ordnar sig bre". Ja det gör väl det.

Nästa vecka kommer jag tydligen hamna i en klass med massa svenskar. Och tillsammans med de ska jag repetera samma bok igen, med samma grammatik. Men jag tror det kan vara bra för mig. Jag har nio veckor kvar här nu och detta ska vara sista gången som jag inte klarar av ett test, detta ska vara sista gången som jag får repetera en och samma nivå. Det räcker nu, nu ska jag hitta motivationen att visa de att jag kan!
Och jag ska bli POSITIVARE! Jag vill inte minnas hela den här upplevelsen som något negativt.
Vad passar då bättre? Lite (fönster)shopping och sen en jogging/powerwalktur vid havet?
Det blir min kväll.

Här kommer alla känslorna på en och samma gång...

Den senaste veckan har jag haft problem med min nya klass. Jag kan ärligt säga att den har gjort mig riktigt deprimerad. Jag bävade för att gå till skolan på morgnarna, ville inte kliva in i klassrummet kl.9.30 men jag tvingade mig till det. Under den här veckan var jag dessutom sjuk och var ganska frånvarande under lektionerna.
Allt det här blandat med att min familj just åkt hem och att jag inte fått hamna i samma klass som mina klasskamrater från veckan innan. Jag kände mig som svarta fåret som alltid måste skuffas undan.
I en vecka har jag haft en lärare som skrattat åt ens misstag och hånat en inför klassen när man inte förstår. Sittandes där med en osynlig dumstrut på huvudet tänkte jag att det här tänker jag inte tillåta. I mitt undermedvetna känner jag hur det sakta stänger ute det spanska språket för nu blir det plötsligt relaterat till något negativt. I lägenheten pratar vi nästintill bara engelska för att den nya tjejen från Belgien inte kan spanska ännu och för att det helt enkelt är lättast. Jag visste att jag skulle ha tagit chansen och pratat medan Thea fortfarande varit kvar.
Det är väldigt jobbigt att vara så fåordig att jag börjar tänka att "det är ingen idé", och "försök inte ens", "ge upp". För jag vill det motsatta. Jag vill ju kunna föra en konversation nu för det är på den kunskapsnivån jag är på nu! Dessvärre gäller det inte muntligt utan mer skriftligt...
Hur ska jag kunna lära mig prata om hjärnan inte ens vill försöka längre? Vart ska jag börja? Hur ska jag börja?
Jag skulle vilja ha en vecka ledigt där jag kan få gå igenom allt jag lärt mig hittills och förstå innebörden av det.

Usch, så mycket tråkigheter!! Men det är inte kul att känna sig dum när man egentligen inte är det!
Jag vet att jag har allting där inne i huvudet någonstans, det vill bara inte komma ut när jag ska prata!

La visita de mi familia

För lite mer än en vecka sedan landade min familj på flygplatsen i Barcelona 10.25 fredagen den 5/10. Jag hade längtat länge på att det där datumet skulle komma. Kvällen innan gjorde jag ordning smörgåsar som vi kunde äta när vi åkte från flygplatsen till hotellet. Jag var förresten löjligt stolt över de där smörgåsarna.
Jag hämtade upp familjen på flygplatsen, tog taxi till hotellet.... jag har inga ord för taxichaufförerna här i BCN... Det har inget med hur fort eller hur sakta de kör... det är bara det att de inte verkar veta vart de ska (de lurar en). Det hände på min första dag här när jag skulle åka den lilla biten från Plaza Catalunya till min lägenhet och chauffören inte förstod sig på adressen och antog att jag skulle göra det. Men den resan/chauffören går inte att jämföra med den vi gjorde från flygplatsen den 5/10... Chauffören lurade oss totalt, körde oss till helt fel hotell en lång bit från där vi egentligen skulle ha hamnat. Detta trots att vi ett flertal gånger upprepade namnet på vårt hotell. Vi blev manade att kliva ur taxin en bit från fel hotell, han körde oss inte ens fram till hotellet (!) och vi (pappa) fick betala dyrt för att ha hamnat helt åt helvete. Jag blev så förbannad att den här mannen förstörde hela förmiddagen för oss.
Det hela löste sig hur som helst. Vi vad om hjälp på hotellet vi hamnat vid som berättade att vi kunde ta tunnelbanan till hotellet.
Väl framme vid det rätta hotellet, som låg en liten bit från innecity kunde vi inte tro våra ögon hur FINT hotellet och framförallt RUMMET var! Det var stort, högt i tak, fint badrum och det fanns Barcatv som vi tittade på när helst vi var på rummet. Stackars min mor.

På den anlända dagen orkade vi mest inspektera hotellet: rummet, poolen på taket och gymmet. På ena sidan av hotellet kunde man se ut över hela staden, tex. La Sagrada Familia, Mont Juïc mm.
Vi åt kvällsmat på Kentucky Fried Chicken (som förstörde magen för oss alla dagen därpå) och fikade på ett litet fik bredvid en Burlesque klubb.

På lördagen jagade vi kläder vid Las Ramblas, vilket gjorde födelsedagsbarnet mycket nöjd, men som dessvärre tråkade ut den manliga delen av familjen. Det blev mycket irrande i solen och vi visste inte riktigt vad vi ville.
På kvällen tog jag och pappa tunnelbanan till Camp Nou, mest för att jag ville se om det hölls några häftiga förberedelser inför El Clasicot på söndagen. Vi blev lite småkära i området Les Corts, där Camp Nou ligger. Vi blev tråkigt nog besvikna på att det inte fanns NÅGOT som indikerade på att det skulle vara ett El Clasico dagen därpå.
Vi stannade inte så länge för vi hade bestämt att äta på stadens bästa tapas restaurang TXAPELA, så fort tillbaka till hotellet där två personer hade slocknat på sängarna. Bara att svida om och sen ta metron in till stadskärnan. Inne på restaurangen fick vi stå i kö i väntan på ett bord. Restaurangen är mäkta populär och har man ätit där en gång så förstår man varför.
Vi hamnade ute i den ljumma luften med god mat och gott sällskap :) Sen skämmer mamma ut oss när hon ser Mauro Scoco gå förbi och bara MÅSTE skrika hans namn högt så att vi andra avlider eftersom han hör och vänder sig om....

Till söndagen fick vi reda på att det skulle vara en transportstrejk i staden vilket innebar ingen buss/tåg/tunnelbanetrafik. Jag sov därför över på hotellet, fick sova över en natt, lör-sön, men det blev även sön-mån. Skittråkigt med strejk på mammas födelsedag. Fanns inte mycket att göra så vi bestämde oss för att sola och bada på stranden eftersom vädret var exemplariskt. Det tog nästan en timme att komma fram till stranden. Tanken var att vi skulle gå till Bogatell, stranden som invånarna badar vid, men så långt orkade vi inte gå så vi stannade vid Barceloneta. Jag gillar inte den stranden, för mycket turister, det är alltid så, turister gillar inte andra turister haha. Dock är detta inte det värsta med den här stranden, det är alla "pakis", de som springer och säljer dryck............ Det finns inga ord för dessa män! Jag förklarade för min familj hur det kunde gå till på turiststranden. Men det är svårt att förstå att "pakisarna" verkligen aldrig håller klaffen förrän man får uppleva det själv. Så pappa orkade bara ligga på stranden i två timmar innan han ville återvända. Förresten så badade jag och mamma i havet också! Och det var inte kallt!
Vi tog oss tillbaka till hotellet där vi slappade lite innan vi fixade vi till oss för mammas födelsedagsmiddag. Vi hade bestämt att vi skulle äta i hotellets restaurang. Detta krockade dessvärre med El Clasicot då hotellrestaurangen först öppnade för kvällen 19.30 - en kvart före avspark. Helt galet! Vi offrade dock första halvan av matchen. Man fyller ju bara jämt vart tionde år så!! Det är viktigt att fira!
Vi åt god salladsbuffé med kött och grönsaker dränkta i olja, vi skojade om att pappa borde visa kocken hur kött ska tillagas och att han kanske kunde få jobba i köket på heltid därefter.
Sen åt vi gelantinetårta som smakade skumbanan och när vi hade ätit upp den frågade servitören om vi ville kaffe... Men kaffe vill man ju ha till kakan?
Tjocka som valrossar gick vi tillbaka upp till rummet för att se slutet av matchen. Men vad händer? TV:n visar inte matchen?! Galna så att vi nästan sliter av oss håret rusar vi till hissarna, för från restaurangens fönster hade vi sett att barerna på andra sidan gatan har ställt ut tv-apparater som visar matchen. Åh det var något så fint med det där förresten.
Det slutade 2-2 och sen gick vi och la oss (vilket jag gärna skulle göra nu).

Nästa dag var packar- och hej då dagen. Planet skulle inte åka förrän kl. 20.05 så vi hade en hel del tid på oss att... titta lite mer i butiker!! Jag köpte mammas "fylla jämt" present som hon själv fick välja ut, med lite bestämmelser av mig. Sen visade jag de La Bouqeria (matmarknaden), vi drack fruktjuice och vilade ömma fötter och ryggar. Sen åt vi lunch på TXAPELA igen, fast nu behövde vi inte stå i kö. Några timmar senare följde jag med familjen till flygplatsen... och vem står inte i samma incheckningskö om inte Mauro Scoco...

Vi hade alla fall fyra trevliga dagar ihop. Nu saknar jag alla tre som tusan, men vet att jag får se dem om exakt 10 veckor igen! Tycker det ska bli så mysigt att komma hem precis innan julafton!

- Buenas noche!

2 veckor utan uppdatering

Sååå... vart ska jag börja efter 2 veckor utan uppdatering? Jag börjar med att spalta upp det viktigaste som hänt.

* Familjen har varit här och firar min mammas födelsedag :)
* Min lägenhetskompis under 1 månads tid har åkt hem :(
* Jag har flyttat upp en nivå i skolan :)
* Jag har hamnat i en usel klass utan några av mina klasskompisar från förra klassen och har fått en usel lärare :(
* En ny filur, Elinie (tror jag att det stavas), från Belgien har flyttat in i lägenheten :) och vi har så kul ihop!
* Jag har varit sjuk fram tills idag (söndag) :(
* Det har regnat jättemycket här den senaste veckan :(
* Jag har varit till shoppingcentret Maremagnum :) - men hittade ingenting :(

Vad vore vi utan vårt materiella behov?

Mi autobiografía

(Här är min läxa, min självbiografi på spanska. I skrivande stund var jag 61 år gammal.)

Nací en Suecia 1989. Este año tengo 61 años. Tiempo de vuelo muy rapido, no?
         En este autobiografía voy a contar sobre mi vida como periodista. Siempre he querido trabajar como periodista. El año pasado después mi regreso de Barcelona a Suecia en diciembre de 2012, empecé mis estudios de Periodismo en Estocolmo. Fue aquí donde encontré al amor de mi vida, John.
Él también estudió periodismo en la universidad de Estocolmo. Fue de Estados Unidos pero él quiso estudiar en otro un país. Pero no puedo recordar porque Suecia.

En 2015 nosotros terminamos nos estudios en la universidad. También estamos separados porque John tuvo que volver a Estados Unidos. Lloramos mucho en el aeropuerto.

El año pasado empecé trabajar en un periódico no tan famoso en Estocolmo. Me gustó mis compañeros en la empreza, y me gustó mi trabajo pero todavía me faltó John.

Un día en 2018 sonó mi movil. Fue John! Quiso un documental sobre los problemas de Argentina y quiso me ayuda porque puedo hablar español.

Nos reuniomos en Argentina. Después de hicimos terminar el documental nació nuestro primer hijo. Él se llama Esteban. 

Nos gustaron Argentina y decidimos vivir allí. Hicimos muchos documentales diferentes en America del Sur.
Vivimos en Argentina hasta la muerte de John. Después de, volví a Suecia soló porque Esteban quiso quedarse en Argentina.

Ahora vivo una vida tranquila en el sur de Suecia con mi perro Zorro.

Solig morgon, grå eftermiddag

Söndagarna måste vara de tråkigaste dagarna på veckan. Det finns ingenting att göra eftersom alla roliga butiker är igenbommade inklusive mataffärerna. Varför får jag då alltid ett sånt sug efter att gå i affärer just på söndagarna? Det är för att psyket ska jäklas med en tror jag.

Idag har jag inte gjort något särskilt. Tog en sväng till Plaza Catalunya för att se vart jag ska ta flygbussen från torget till flygplatsen på fredag när jag ska hämta upp min familj. Det var lustigt nog hållplatsen några kliv bakom den hållplats jag klev av från när anlände hit den 1 september. Tänk vad fort tiden har gått fast ändå inte.

Vädret har varit bättre än igår, inget regn tack och lov, vill inte att regnet ska ösa ner som det gjort i södra Spanien där 9-10 personer omkommit p g a de enorma vattenmassorna.

Sent igår kväll, trots enorm trötthet bestämde Thea och jag oss för att gå till någon bar för en drink. Vi hamnade på en trevlig liten bar en bit från vårt område med härliga bartenders men lite dyra drinkar mot vad det vanligtvis brukar kosta här. Det var ungefär samma pris som i Sverige. Blev "uppraggade" av äldre män som inte har vett nog i sina skallar att fatta att vi är för unga. Hahaha vad är det för fel på folk?
Efter vår lugna stund i baren jagade vi efter pommes frites, men jäkla Burger King hade bara kycklingfingrar eller vad det nu var och KCF var stängt och inte ens vårt lilla "'älskade" Supermarket Catalunya (hål-i-väggen butik) hade öppet kl.2:00 på natten, så snopna vandrade vi hem och åt tuc kex med philadelphiaost på istället.

Regn, regn, regn

Idag är en sån där dag när det regnar non-stop och det känns mer som kväll än dag. Jag hade planer på att gå i butiker idag för att hitta den perfekta presenten till min mor. Känner att begäret för att shoppa ökar för varje minut så jag kommer troligen kasta mig ut i regnet i alla fall om några timmar. Ska då även passa på att köpa ett paraply, såg ett snyggt inne på Pull & Bear med dödskallar på. Dödskallar ja, jag har gillat dödskallar på kläder, accessoarer och annat väldigt länge, men nu är det som att allt jag gillar har dödskallar på sig. Tex som den där väskan jag köpte för några dagar sen, mitt första riktiga inköp här i BCN. Dödskallar verkar vara populärt här för det finns många coola väskor med dödskallar "dit satta" på väskorna, det är så galet SNYGGT! Kommer säkerligen köpa x-antal väskor till, vet bara inte hur jag ska få hem alla sen, får ha alla hängandes över axeln haha.
Kläderna här däremot... booooring... det finns ingenting som faller mig i smaken! Och jag behöver ha nya kläder! Jag kan inte leva med "bara" 6-7-8 toppar och två par jeans, det är inte tillräckligt med variation.

Förresten, ursäkta för dålig uppdatering här IGEN. För mig ser alla vardagar likadana ut, det känns inte som det finns något intressant att skriva om. "Idag steg jag upp, gick till skolan, kom hem, åt lunch, hade någon slags siesta, tittade på svtplay/kanal5play/tv3play, gjorde läxan, försökte plugga extra, blev trött, gick lite på stan, gjorde middag, hade tråkigt, somnade" Det är typ en vardag för mig.

Vädret har i alla fall blivit så mycket kallare här nu, usch, dags att ta på jackan. Känner för att köpa en riktigt gosig jacka, eller en riktigt mysig tröja, det saknar jag och ett paraply då som ovannämnt.

Den här veckan har förresten varit annorlunda i skolan eftersom jag fick reda på att jag fick stanna på samma nivå som tidigare vecka. Det kändes lite som ett bakslag att se att alla från min gamla klass utom jag hade flyttats upp en nivå, men samtidigt kände jag lugnet över att inte behöva hamna på en ny nivå där jag redan skulle vara förvirrad över att jag inte förstått allting från tidigare nivå.
Dessutom tycker jag om min nya klass lite mer än den förra. Alla är så roliga och naturliga och det går bättre med mitt tal, jag vågar mer och kan jag inte något ord som får man hjälp av de andra. Läraren är också jättebra och oförskämt lika Anne Hathaway i En Prinsessas Dagbok.

Förresten, en annan positiv sak, min lägenhetskompis Thea, stannar en extra vecka! Då kan vi passa på att göra fler saker ihop!

Men bäst av allt, nästa fredag kommer min familj hit för att spendera fyra dagar här. Vi ska ha 50-års kalas, shoppingrunda, äta på Hard Rock Cafe, se Park Güell och annat smått och gott som man kan hitta på här i Barcelona. Med alla dessa aktiviteter i sikte tänker jag vara ledig både fredag och måndag från skolan.

Nu sitter jag och väntar på att Thea ska återvända med de där äckligt goda croissanterna vi köpte en gång förutom, innehållande ett hav av nutella.
Jag ska se till att studera under den där regniga helgen eftersom jag har mitt andra nivåtest på torsdag och jag siktar på att flytta till nästa nivå. Den här gången är jag redo!

Hasta luego!

Sagrada Familia by night

Okej.. så jag har haft noll energi idag... Men idag var också näst sista dagen för Mercé festivalen och därmed näst sista dagen som den konstnärliga visningen av Sagrada Familia hölls, så Thea övertalade mig ganska lätt att följa med. Trodde att det bara skulle vara att de använde en projektor som i sin tur kastade några färger mot byggnaden och sen var det klart. Men NEJ det var ju så mycket mer, vilken magisk 15 minuters föreställningen!

Lite bakgrundsfakta om Sagrada Familia.
Sagrada Familia är en kyrka som ritades av arkitekten Antonio Gaudí i början av 1880-talet. Gaudí dedikerade hela sitt liv åt att bygga på kyrkan. Han var även mycket specifik på hur han ville att kyrkan skulle se ut.
Nu tycker jag att Gaudí hade grymt bra smak, men han var lite sådär orättvis. När han dog var kyrkan långt ifrån färdigbyggd. Det kostar väldigt mycket pengar att fortsätta bygget på den här vackra kyrkan, det är bland annat därför det tar så lång tid att färdigställa den. År 2025 beräknas La sagrada familia vara färdigarbetade på, det vill säga 100 år efter Gaudís död.
Personligen älskar jag kyrkans gotiska stil, och det är när mörkret fallit som dess rätta jag träder fram. Då kan man liksom låtsas som att de där stora byggkranarna inte existerar.

Jag tyckte kvällens föreställningen var lika magisk som när jag såg Disney World On Ice för första, andra och tredje gången.

Jag filmade några videor, och ja, jag filmade på fel ledd, jag var helt medveten om det men det gick inte att filma "på rätt ledd" eftersom att kyrkan är så jäkla hög och jag stod alldeles för nära. Jag skulle inte ha fått med hela kyrkan om jag filmat "på rätt ledd".
Tog några foton också. Som sagt, detta kan vara det vackraste jag någonsin sett. Angående videon, det var JÄTTEVACKER musik under föreställningen, men när jag gjorde om videon i movie maker för att kunna lägga upp den lättast på youtube så glömde jag att fixa till ljudet. Oh well, ni kan SE hur vackert det var i alla fall.


Jag lägger upp en video imorgon, nu vill jag bara sova. Bjuder på en bild i alla fall på hur visningen avslutades.
<-- Någon som känner igen mönstret? ;)


Hasta mañana

Noll energi

Dani Carbonell

Från det att jag vaknade i morse tills nu har jag inte gjort någonting. Jag har ingen energi, mitt batteri behöver laddas upp och huvudet vill bara sova hela tiden. Lyssnar på Macacos musik om och om igen, tänker att jag ska plugga för att lyckas klara av den nya nivån men som sagt hela mitt jag vill bara sova/vila/göra ingenting. Och samtidigt vet jag att jag borde gå och införskaffa lite ingredienser och dylikt från mataffären men det är söndag och jag vet inte om mataffären jag vill gå till är öppen idag  eftersom den ligger i samma hus som massa andra butiker. Alla affärer är stängda på söndagar, inklusive mataffären vid min skola.
Har tagit en vitamin brus för immunförvaret i alla fall så jag borde klara mig av dagen. Gillar inte att känna mig så kraftlös! Blää.

Okej, så jag idag bjöd på ett klagoinlägg, tyvärr. Kanske något gladare nästa gång :)

Kram på er alla som jag saknar.

Bestigningen av Montjuïc

Igår, lördag, begav vi (jag, Simon och Thea) oss till berget och parkområdet Montjuïc i närheten av Plaza Espanya. Här spenderade vi lite mer än 3 timmar i värdelösa skor. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om upplevelse, kanske för att jag är för trött? De här två senaste dagarna har tagit all energi från mig. Saknar fortfarande Macaco konserten från i fredags. Jag tror deras musik kommer vara mitt soundtrack från tiden här borta i Barcelona. Inte så illa eftersom bandet kommer härifrån.

I alla fall, vi tog metron från Plaza de Cataunlya till Plaza Espanya och från P. Espanya blev det ca. 10 minuters gång till början av Montjuïc. Älskar att de hade rulltrappor upp till museet där vår vandring började. Vädret var förresten helt fantastisk, riktigt badväder och jag ångrade lite att jag inte tagit med mig kepsen att skydda huvudet med.

Med Simon som vår excellenta guide utforskade vi Montjuïc, dock inte hela berget eftersom att det skulle man behöva dagar för att göra. Jag lägger upp några bilder här nedanför. Observera att de är tagna med iphone, men jag tycker de blev himla fina ändå. Vi avslutade vandringen med att ta buss tillbaka till Plaza Espanya från någon borg vi hade tagit oss upp till. I Montjuïc finns förresten den gamla OS stadion från 1992.

Mot Montjuïc

Utsikten i höjd med det Katalanska museet

Thea y yo

PS. Upptäckte igår när jag såg ut över staden från Montjuïcs höjd att bakgrundsbilden här på bloggen är fotat från Montjuics utsikt över det spanska torget (Plaza Espanya).
                   DS.

Macaco

Så igår, i närheten av Plaza de Espanya fick jag se älskade Macaco på La Mercé festivalen. Det var helt underbart och hela publiken dansade salsa i takt till musiken. Man kan förresten dansa salsa till nästan all musik när man lärt sig grundrörelserna.
Det är så kul att se ett band live när de levererar, leker och har kul på scenen vilket Macaco gjorde.

När de spelade låten Moving som var den sång som fick mig att börja lyssna på de, blev helt publiken helt loco!

Dani (sångaren) var helt fantastisk på scenen och talade mellan varje låt med sin publik. Måste säga att jag förstod det mesta som sas!

Perdone perdone!

Ja förlåt för att jag har försummat bloggen i precis en vecka nu! Jag som skulle vara så duktig och uppdatera varenda dag med målande texter och fina bilder.
Låt mig inleda detta inlägg väldigt svenskt och berätta lite kort om vädret. Vädret har blivit sämre här i Barcelona. Himlen täcks av miljontals tjocka moln, igår förmiddags ösregnade det faktiskt och blixtrade lite fast till kvällen dök solen upp och det blev 30 grader varmt, som man är van vid här nere.
Idag har dock inte solen kikat fram någon gång och det är faktiskt ruggigt ute, går gärna ut med jeans och långtröja istället för shorts eller klänning. Och är det inte ruggigt så är det tryckande kvavt.

Nog om vädret. Under veckan som gått förbi utan ett enda publicerat blogginlägg har jag bland annat varit ut och dansat på en klubb på Las Ramblas - var sådär, för gamla män och för mycket samma musik. Var dessutom där i sällskap med folk som tycker att dricker man inte alkohol i stora mängder så kommer man från Mars. Jag klarar inte av människor som inte kan acceptera att inte alla vill supa sig gravt fulla innan de går till klubben.

Jag har också försökt hitta till det hotell som min familj ska vistas vid under sin vistelse här i Barcelona. Lyckades irra runt under för varmt solsken i närheten av Montjuïc. Det blev ett sökande utan något som helst resultat.

Som den gottegris jag är av naturen har jag under veckans gång även hunnit konsumerat alldeles för mycket choklad, godsaker, ja allt som är GOTT men som inte är mat. Med detta i åtanke har jag börjat träna varje kväll för att komma i någorlunda shape. Saknar att ut och motionera på riktigt också! (Tog inte med mig joggingskorna hit!! Tur att man har en fin familj (ett gäng packåsnor) som kan skeppa lite välbehövda saker). Blir ju andfådd bara av gå uppför trapporna till de fem våningarna i skolan, och att gå uppför trapporna i huset till min lägenhet ska vi inte ens tala om - plåga!

Jag har även gått runt på shoppingkvarteret vid Las Ramblas och vilat ögonen på så mycket chica kläder att jag bara kände att jag ville svälta mig själv för en hel vecka så att jag kunde shoppa loss som en miljonär!

Dessutom har jag upptäckt att inget smakar som hemma, men det kan ju vara mentalt. Varken salt, ägg, kyckling eller något annat är detsamma. Inte ens Activia yoghurten är som den hemma! Det är ju samma märke! Jag köpte denna yoghurt för att den spanska är ju som våran matlagningsyoghurt eller nått! Men nej, Activian var lika konstig den.

Idag hade jag mitt nivåtest. Det gick inte bra, varför är den muntliga delen alltid värst när det kommer till sånt här? Känns ju som att hjärnan snubblar på allt vad ord heter och man kan helt plötsligt ingen grammatik alls, som annars är så självklar. Nervös? JA! Troligen får jag stanna kvar på den här nivån som jag är på nu, vilket jag tycker är bra men det kommer nog inte få mig att plugga mer intensivt för det. Gillar heller inte vår nya lärare, vilket typ ingen i klassen gör.
Efter nivåtestet gick jag, Sophia, Simon och Juan (Hans egentligen) för att äta lunch och ge varandra en klapp på axeln för att vi hade överlevt testet. Vi åt på en restaurang som var väldigt fint men inte allt för dyr. Simon verkar vara en sån som har bra med pengar, det syns på hans kläder, men ändå så är han så underbart jordnära och frågade hela tiden vilket pris vi ville äta för osv. Väldigt rart tycker jag.
Jag tog en pizza och det var länge sen jag blev såhär mätt! Jättegott!
Sen tog vi en sväng in i området bakom restaurangen, ett område som var jättemysigt. Det är så spännande när man hittar nya vrår med små butiker.

Under kvällen har jag gått och handlat mat vilket är det enda jag gör förutom att vara i skolan!
Pannkakor till kvällsmat eftersom jag inte orkade trycka i mig något annat efter pizzan. Under middagen tittade jag på 1 1/2 dokumentärer om Thomas Quick och den där mannen begriper jag mig inte på, hej mytoman typ. Sen tittade jag på älskade Uppdrag Granskning. Vill se Hollywoodfruarna bara för att det är ett så enkelt och lättsamt program men tv3play vill inte samarbeta med mig.

Hur som helst, imorgon börjar den årliga höstfestivalen här i Barcelona, då man bland annat officiellt säger hejdå till sommaren och välkommen hösten. Jag ska se bästa Macaco gratis imorgon natt och är så uppspelt!

Nu ska jag sova men också lova att jag ska bli bättre på vara mer aktiv här!

Un abrazo (= en kram)

Ps. Längtar så mycket att jag spricker tills min familj kommer hit och jag ska vara deras "guide"... Gud, låt mig inte leda dem vilse någonstans!

Tapas torsdag

Från v: friterad kyckling, potatisomelett, kebabspett (godast!),
hamburgare (godast!) och spett m. räkor, bacon och champinjon.

Som nämnt i det förra inlägget fick jag inte mycket sömn under natten men lektionen gick bra ändå. Vi pratade mycket om olika filmer idag vilket var kul. Under gårdagens lektion fick klassen förresten reda på att jag tycker om att skriva "böcker" och att jag vill publicera några i framtiden om jag någonsin skriver klart de, så nu tycker hela klassen plus vår lärare Mila att jag är en jättekreativ person. Samma sak när vi pratade om film idag och jag kunde en del spanska filmer/skådespelare och Mila tyckte ännu mer att jag var väldigt artistisk och en biofilmsälskare.
Hur som helst efter skolan, 13.30 var vi ett gäng som gick till en mycket fin tapasrestaurang i närheten av Plaza de Catalunya. Och maten var såååå god! Jag tog fem olika tapasrätter för 100 SEK och det var verkligen värt varenda peng. Rekommenderar starkt att gå till TXAPELA som restaurangen heter.
Jag tror jag åt lika många rätter som killarna :P haha, men sån är jag!
Efter det rullade jag hem med min feta mage till lägenheten, somnade på sängen 1 timme, tror att jag sov med öppen mun dessutom.

Nej nu är det redan dags att sova igen, är skittrött!

~ Buenas noche

Onsdag - barrunda mitt i veckan

Igår natt tog jag, Thea och Santiago oss ut på en liten barrunda en bit från vår lägenhet. Först stannade vi vid en bar med billiga mojitos och sen gick vi vidare till en colombiansk bar som Santiago ville visa eftersom han är från Colombia. Den var väldigt mysig och lagom stor, vi satte oss på "loftet"/lilla övervåningen. Där tog vi varsin shot á la Colombia som jag inte kommer ihåg namnet på. I den colombianska baren lärde vi känna tre tjejer från England som trodde vi var spanjorer och ville att vi skulle visa de hur man dansar salsa eftersom de hade fått lära sig några danssteg tidigare under dagen.
Så det slutade med att vi alla dansade "salsa" på nedervåningen. Salsa är nog inte min grej eftersom jag är svensk, vi svenskar kan inte rulla höfter osv.
Efter det hade klockan hunnit bli runt 02.00 men trots att vi skulle upp till skolan dagen efter gick vi vidare på jakt efter en dansklubb. Vi hittade en med gratis inträde men musiken var inte den bästa så vi stannade inte där så länge.
Någon gång efter kl 04.00 kom jag i säng och fick sova ca. 3-4 timmar innan klockan ringde. Trodde att jag skulle somna på lektionen idag (torsdag) men det gick faktiskt att genomföra den utan några större problem.

11 sep. Kataloniens nationaldag

Idag hade vi ledigt från skolan eftersom det är/var Kataloniens nationaldag och vi hade planerat att åka till stranden. På morgonen såg vädret inte ut att vara på vår sida, stora moln täckte solen. Som tur var letade sig solen fram tillslut och väl vid stranden som låg typ 40-60 min från lägenheten med gång (obs, vi tog tunnelbanan dit), så var himlen alldeles klarblå. Vilken lycka att äntligen få ligga på en playa och steka i solen några timmar. Vi valde att besöka Bogatella stranden, den ligger ungefär en hamn i från den stora stranden där alla turister bråkar om en plats. Vi ville inte beblanda oss med turisterna och valde därför Bogatella stranden som är den strand som lokalinvånarna föredrar att sola på.
Vattnet var inte jättevarmt men heller inte jättekallt, det var svennevarmt helt enkelt. Skönt att svalka sig lite. Jag tog inte med mig kameran (mobilen) till stranden eftersom jag var orolig att den skulle bli snodde, därför uteblir egna bilder men jag bjuder på en från Google istället.

Lämmeltåg?

Vid 19.00 snåret begav vi och brännorna oss hemåt igen. Så fort vi lämnat strandslingan bakom oss blev vi genast påminda om att idag var det nationaldag i Katalonien, en del av Spanien som så gärna vill vara sin egen. Tunnelbanan var fylld med folk men inte lika fylld som när jag och Thea skulle gå hem från Plaza de Catalunya - jag är ganska säker att det var härifrån som de tusentals människorna utgick ifrån. De var liksom överallt. Stolt bar de sin röd och gul randiga fana runt halsen, höften eller högt upp i skyn. Skrek "puta España, puta España" (jävla Spanien) och sjöng sin nationalsång i kör blandat med ekandet av stora trummor och fyrverkerier. Gatorna i innerstan hade helt spärrats av. I närheten av vår lilla gata stod flera tv-team från olika tv-stationer. Det var med en skräckblandad förtjusning som jag gick mitt i det där lämmeltåget av stolta katalaner, trummornas eko trummade i takt med hjärtslagen och det var nästan som att stolheten över att vara katalan smittade av sig på mig och jag ville också skrika "Puta España!" och "Visca Catalunya!" (kom igen Katalonien!). Det var som att jag ville följa med i det där tåget till vartän de skulle bege sig. Det är liksom något sorgligt över hela grejen med att Katalonien vill styra sig självt bort från Spaniens regler.
Klockan 21.00 var vi i alla fall äntligen hemma igen och jag som var vrålhungrig, som vanligt, fick äta en lätt middag.
Nu ska jag sova för imorgon är det vanlig skoldag igen.
Hasta luego och Visca Catalunya!

Lördag

 På lördagsförmiddagen besökte jag den enorma matmarknaden "La Boqueria" i Las Ramblas. Den var fylld med färg och doft (fiskstank) och FOLK, det var väldigt mycket folk. Marknaden hade typ allt i matväg. Färska frukter, fruktsallader, fruktjuicer, allt möjligt från havet, kött, godis, bröd, kakor, kryddor.
Även om jag bara köpte en fruktjuice eftersom jag inte visste vad jag ville köpa med mig därifrån så var jag väldigt nöjd med mitt besök på "La Boqueria".
Efter rundvandringen på matmarknaden var det dags att hitta något att äta till lunch. Jag och Thea passade även på att titta lite på smyckesmarknaden som stod uppställd på torget som jag inte vet vad det heter men vet vart det ligger.
Efter mycket letande efter ett lunchställe blev det tillslut lunch på ett "to-go"
wookställe som var himla gott.
Sen bestämde vi oss för att gå hem ett tag och ta oss en "liten siesta". Man blir himla trött av att gå mycket i den här staden och vädret var dessutom himla kvavt den här dagen.

Efter siestan tog vi oss ut igen, vi var himla aktiva den här lördagen. Vi ville hitta till ett par vintagbutiker i gamla stan som Thea hade googlat fram. Vi gick och vi gick eftersom vi inte är de bästa med en karta/vägbeskrivning och hittade istället till havet/hamnen. Det var jättefint! Så vi tog en sväng längs med hamnen när vi ändå var där, köpte en alldeles för dyr våffla och sen började vi jaga vintagebutikerna som vi faktiskt hittde till.
Personligen är jag inte så mycket för secondhandkläder och dessa var dessutom fläckiga, men de hade roliga 1700-tals rockar och grejer som passade in om man vill jobba på ett 1700-tals slott.
Och så igen tyckte vi hade det blev dags att ännu en gång hitta någonstans att äta på.
Jag avböjer NÅGON från att äta på den här jävla restaurangen! Den var så äcklig att vi bara ville gå därifrån efter första tuggan. Kallt och äcklig, ingen bra tapas och äckligt vin! Men ett gott skratt fick vi.
Efter tapasmisslyckandet blev det en gooood chokladglass med chokladstrut för att mätta magarna. Sen gick vi hem.

 (Ursäkta att det blir så rörigt med bilderna men det är jättesvårt att lägga de snyggt i inlägget)

Fredag

Sådär, nu är vi ifatt och på rätt dag. Idag avslutades alltså första veckan på International House (min skola), känns konstigt att få ha sovmorgon imorgon. Värmen tar ju kål på en här!
Idag blev en lite paff dag i skolan. Igår hade vi fått reda på att vi skulle ha ett nivåtest (redan!) på fredagsmorgonen. Det var inga svårigheter med det och vi hade roligt på lektionen, som avslutades med en "kom ihåg vad personen har på sig utan att titta" lek. Det var efter det som det tråkiga kom som gjorde mig paff. Innebörden med alla nivåtest vi kommer ha under terminen är för att vi ska kunna flytta upp en nivå eller stanna kvar på samma för att kunna utvecklas. Men jag trodde inte att det nivåtestet vi precis haft på morgonen var ett sånt riktigt test. Jag som börjat verkligen tycka om min grupp, nu ska vi separeras och få en ny lärare. Jättetråkigt, alla har varit så roliga, Raquel (lärarinnan), Jorge, Shogo (och hans japanska spanska uttal), Juan, Florian och Simon (trots att han var lite jäkla irriterande idag). Shogo kom på idén att vi var tvungna att ta ett gruppfoto innan vi försvann för dagen och Raquel tyckte det var en mucho gusto idé! Hon släppte ut håret och rusade ut till toaletten för att snygga till sig, lite sådär på skoj.
Jag såg ju lika stel ut på kortet som alltid när folk ska ta kort på mig, men det bjuder jag väl på. Alla i klassen skulle få fotot av Raquel senare via email. Ska bli kul :)
Så på måndag får vi se vilken nivå jag hamnar på och med vad för slags människor, har jag tur hamnar jag med några från gamla klassen.
Efter skolan gick jag för att handla lunch eftersom jag var alldeles för hungrig för att orka tillaga något vid spisen. Eftermiddagen har varit ganska jäkla tråkig faktiskt. Thea frågade om jag ville följa med till stranden vilket jag jättegärna hade velat om det inte hade varit för att jag fått min mens som förstörde allt och inte fick mig att känna mig trevlig i kroppen på något vis.
Så ja, imorgon hade Thea tänkt visa mig den enorma marknaden på Las Ramblas vilket ska bli kul :) det är väl det som är kul med helgerna, man har liksom heeeela dagen på sig att göra saker!
Tog förresten en promenad åt ett håll jag inte brukar, i hopp om att jag typ skulle hitta till stranden men nää det gjorde jag inte för jag gick inte särskilt långt. Gick mest för att bättra på brännan igen ;) hahaha!
På promenaden hittade jag förresten en "gömd" fotbollsplan som var riktigt fin. En sån plan hade nog min pappa velat ha i Vattholma tänkte jag då.

Hasta Luego

Torsdag = rockstar day?

Torsdag var en bra dag, det blev en jäkla bra dag faktiskt fastän jag inte trott det på morgonen. Hela skoldagen gick jättebra och vi hade jättekul, humöret var liksom på topp. Jag tog en runda i parken, för att bättra på brännan, haha, älskar när jag får stå och vänta på rött ljus i solen, bra för brännan! Sen köpte jag lite riktig mat som min pappa beordrat och gjorde en middag á la GI med kyckling, curry, gräddig sås och broccoli.
Hur som helst, det bästa med dagen var när jag hade kommit hem från skolan, och jag och Santiago började prata om allt mellan himmel och jord och musik. Jag frågade om han spelade gitarr för jag hade hört att han brukar göra det och det gjorde han. Jag berättade att jag också spelar och ni vet ju hur det blir när man delar någon annans hobby/intresse man vill veta allt om det. Så frågade jag om han brukar sjunga också, jo det gjorde han men han har ingen bra sångröst. Jag sa då att jag tycker om att spela gitarr ihop med sång. Då blev det eld och lågor och han ville visa mig sin hemmagjorda studio här i lägenheten. Sen hux flux hade han övertalat mig att jag skulle sjunga en låt, och ni känner ju mig, jag sjunger inte framför folk! så är det bara. Men då sa han något väldigt klokt: Det här är ingen superstar audition. Och det var så sant, jag skulle inte bli någon världsstjärna och det här var inget eldprov. Så han bestämde att vi skulle spela in låten också, ni kan ju tänka er min hjärna på högvarv just då. Så jag valde Maroon 5s (länk-->) Sunday Morning för den låten vet jag att min lilla röst kan sjunga utan svårigheter och det är ju trots allt en gammal goding. Så vi övad låten 2 ggr och sen spelade vi in den två gånger med proffsig utrustning och grejer. Jag måste säga att den här killen vet hur man spelar gitarr. Det var verkligen typ världens coolaste känsla. Och att sen få höra min egna röst med så fin kvalitet på inspelningen, det var som att jag lyftes ur min egen kropp eller något. Jag var helt lyrisk efteråt. Jag bad att få låten sen vilket jag ska så att de som vill kan få höra. Jag har lite svårt för min egna röst eftersom jag tycker att den är så ljus, uscha, men men den är inte ful i alla fall :)
Han föreslog att vi skulle spela in fler låtar, gitarristen från Colombia.

En "sum-up" av veckan så här långt; Labyrintparken

Oj förlåt, är det redan fredag. Jag har varit dålig på att blogga mitt i veckan. Vad har hänt? Jag har gått i skolan mellan 9.30-13.30 varje dag, börjat känna att den grupp på sex elever (det kom en ny feminin manselev i tisdags) och en lärare funkar bra och man behöver inte vara rädd för att göra bort sig.

Som tidigare nämnt arrangerar ju skolan aktiviteter under vardagarna. Så jag och Thea som bor i min lägenhet bestämde oss för att följa med på utflykten till Labyrintparken på onsdagen. Det blev vi och tre till. Blev lite paff eftersom jag var beredd på att vi skulle bli väldigt många fler. Vi fick sällskap av en lärare som skulle agera som vår guide (observera att hon bara pratade spanska under hela utflykten). Vi tog tunnelbanan från Plaza de Catalunya till Montbau där parken låg. Snacka om att det var KVAVT och VARMT nere i tunnelbanan då! Inte min grej, tur att det var svalt inuti tåget. Det tog kanske max 10 min att åka till Montbau och sen fick vi gå en liten bit för att komma till själva parken. För de som inte har besökt den måste ni verkligen göra det. Den är himla speciell och jättetjusig. Den hade även en intressant historia, som ni kan googla fram för jag är för lat för att skriva ut den här.
Så i Labyrintparken finns som ni kanske förstått ett labyrint. Vi bestämde att vi skulle dela upp oss i två grupper, Jamie och Inga (?) jag minns inte riktigt hennes namn men hon var från Ryssland, och så jag och Thea och Rico. Lärarinnan skulle vänta på oss utanför.
Det där med labyrint är inte min grej, jag får typ någon slags inre panik när man bara irrar runt och runt. Men det var underhållande och tillslut hittade vi vägen till mitten av labyrintet och satte oss för att vila en stund. Rico hade noterat mitt FC Barcelona skal, så han var tvungen att visa mig en video från när han hade varit på Camp Nou och sett en match. Och jag blev inte avis, nej nej. Sen sa han att han ville åka till Sverige och jag rekommenderade att han skulle svänga förbi Göteborg istället för Stockholm.
Ja och sen skulle vi ju ta oss ut från det där jäkla labyrintet också och det tog ju sin tid, men vi följde vägarna där det var lerigt för det var där vi hade gått tidigare och hamnat rätt. Vi kom ut och gick upp till lärarinnan som stod på en trappa med utsikt över HELA jäkla labyrintet, och det var ju inte bara hon som stått där och sett oss irra runt utan även x antal andra personer.
Hur som helst, vi tog oss vidare i parken, som förresten är indelade i olika delar som arkitekter från olika länder har "designat". Först gick vi i den mer strikta delen och sen hamnade vi i den romantiska parken där allting växte mer strikt. Det var verkligen jättevackert, med små fontäner som ploppade upp lite här och var. Det fanns även någon slags kyrkogård i parken om jag förstod lärarinnan rätt men till den gick vi inte.
Vi spenderade nog sammanlagt 2 timmar inne i parken innan vi bestämde att det dags att åka hem.
Tillbaka på Plaza de Catalunya ville Thea leta upp något block med papper som hon kunde teckna/måla på så vi gick till El Corte Ingles, vilket skulle kunna jämföras med vårt Åhléns fast inklusive en supermercado (supermarket). Ja och det var här, som ni på facebook vet, som jag träffade Xavi á la pappversion.

Labyrintet

Labyrintet

Så vi handlade lite mat (CHOKLAD!) inne på supermercadon sen gick vi hemåt, observera att mina fötter var riktigt ömma vid den här tiden pga all denna vandring man gör i den här staden. Gissa vad som hände när vi skulle gå hemåt? Jo, vi gick vilse. IGEN! Då passade jag på att gå in på ett farmacia (apotek) och köpa skavsårsplåster och så frågade vi expediten om vägen till vårt kvarter. Hon var så snäll att hon skrev ut en karta åt oss. Men som sagt, här har ni hon som inte kan läsa en karta så ja, vi var ju lika vilse ändå kom vi på när vi hade försökte följa kartan. Haha redan efter att vi gått ut från apoteket så gick vi åt motsatt håll mot dit vi skulle. Det slutade i alla fall med att vi hittade rätt, vi gick på min instinkt.